Hela tankeverksamheten går åt till att tänka på honom. Det är "trettio kronor, tack", morgonte, storkok och honom. Han är fantastisk. Det här är fantastiskt. Han är vetehår och skratt och utmaning och fantasi och fantastisk.
Han vill ha mig. Han vill ha mig! Jag vill ha honom. Så enkelt. Så enkelt det är och kan vara. Jag tripp-trippar på Götgatan och ler. Ett sånt där leende, ni vet, där man får ont i kinderna. Han ringer och pratar. Han sms:ar. Han vill ha mig. Och det ska nog bli bra det här. Måste bli bra det här. Känns bra det här. Inga mer avslut, eller konstiga känslor eller brustna hjärtan. Igår frågade kombon vad som skulle hända om han lämnade mig nu, sårade mig nu. Sen sa hon, direkt efter, att jag inte behövde svara, hon såg det på mig. Det får inte hända. Det ska inte hända. Han ska inte lämna mig.
För han vill ha mig.
14 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag har tänkt samma om min...för det var ju så, att jag insåg att min bästa killkompis var The One. Men tänk om han ångrar sig? I vilket fall är det värt risken.
Iiihh! :)
Kan inte handa, ska inte handa, far inte handa. Fint sa. Enkelt sa. Sjalv vagar jag inte ens tanka tanken.
Klart han vill ha dig!
Sätter morgonkaffet i halsen när jag läser de fyra sista raderna. Det du skriver. Om det där som inte får hända. Det får inte hända. Inte dig. Och inte mig. Inte någon.
Fast tänk om...
jag är så jävla bitter och mans-hate:ig så jag håller käften. men jag HOPPAS, det gör jag verkligen! alltid. jag lovar.
men var jobbar du egentligen!??! eller det kanske du inte känner för att outa här förresten, haha. hej stalkers typ.
Ania: Nix, inget out:ande, tyvärr. Dock kan jag berätta att jag kommer jobba 21 dagar på raken snart. Hejhopp, vad kul! :(
ååååååh. det kommer inte hända.
Besvarad kärlek är ju bland det härligaste som finns! Och du skriver helt fantastiskt!*
Skicka en kommentar