Han spatserade runt så självklart naken i min lägenhet och jag älskade det. Jag älskar att han kunde ställa sig och titta ut genom fönstret. Naken. Säga att han inte förstod varför fåglarna verkade välja ut maskar. Fråga mig varför det var så. Jag älskar att han reflekterade över det. Jag älskar att han stod och rökte naken och var så där nyvaken, håret på sned. Jag älskar att han alltid var lika bakis som jag. Det där älskar jag.
Nu är han borta. Det hatar jag.
02 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Borta för alltid eller bara iväg?
Borta, där han kommer från, du vet. Vi har inga planer, bara "vi får se".
Klart ni kommer ses.
Skicka en kommentar