Det finns skämslåtar och så finns det skämslåtar. Jag brukar ha en Håkan Hellströmlåt i bakfickan, den är inte jättepinsam, men så brukar jag lägga in att jag låg hemma och grät till den i typ ett halvår när jag och M gjorde slut och folk bara okej, men det är väl överkomligt. Jag har en söt låt liksom.
Nu är grejen att jag har två riktigt hemska låtar som jag älskar just nu. Det är mina spela om igenlåtar på gymmet och Stolte mannen fnissar bakom (och ibland framför) min rygg när jag tokdansar i köket till dem.
Jag lägger helt enkelt upp dem här och låtsas att det är charmigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Äsch, du är bara lite prettoskadad. Man måste väl inte alltid få djupa insikter om sig själv av musik, ibland räcker det att bli glad. Det svänger ju!
Håller med. I mig själv liksom och när jag är full.
Och på nyårsafton 08/09 när jag vann en musikfrågesport för att jag visste vad Brittans album hette.
Vada? Är Black Eyed Peas skämsmusik? Nej... väl?
Det beror nog vem du frågar. Om du frågar Stolte mannens vänner, som typ alla spelar i band, så jo.
Det här är ju riktigt bra pepppopdansmusik! Inget att skämmas för. De fyller sitt syfte; man tokdansar och toktränar till dem. Det går inte att göra till den andra musiken på samma sätt ju. Saknar våra utekvällar i studentstaden ibland faktiskt, inte varit på nåt sånt på vääääldigt länge.
Skicka en kommentar