En ruta hoppar upp när jag sitter och arbetar och han skriver har du sett min lilla prinsessa, och prinsessa följs av en länk. Såklart är hon söt. Hon har tungan lite utanför munnen och såklart är hon söt. Jag djävlar, hon är söt! Till en kollega som håller med.
Han ville inte ha barn. Under de nästan fyra år vi var tillsammans var det det enda han var säker på: inga barn. Och det gjorde så ont när mina tankar flög iväg och låg och kämpade på bb och höll vår femåring i handen och vår tonåring tog studenten och vi fick barnbarn: han ville inte ha några. Han har vunnit. Han har barn före mig. Han har söta barn och kanske borde jag vilja skrika och sparka att varför gjorde du mig så ledsen? Varför sa du att du aldrig, aldrig ville ha några när du nu, tre år senare håller din dotter i famnen? Jag skulle aldrig, aldrig stannat hos dig ändå, men varför högg du sönder drömmarna?
Jag fick aldrig planera, aldrig säga framtid, aldrig tänka på hur vi skulle vara om femtiofemtontjugi år. Som om han visste att vi inte skulle vara tillsammans då. Nu, med Stolte mannen, broderar jag ut vår framtid, berättar om hur han kommer se ut när han är åttiotre. Hur vår stuga i skogen kommer att se ut. Jag väver rödtråd genom framtiden och målar utanför ramen. För att jag kan och för att jag får.
M har vunnit, men han har inte vunnit över mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Planera framtid är ju det bästa som finns! Jag och O planerar framtid helahela tiden.
Men jag trodde M brutit kontakten helt med dig?
Ja, se det trodde jag med. Men typ sedan han fick reda på att han skulle bli pappa (för tie månader eller så) så har han tagit upp kontakten genom msn. Fattar ingenting!
Min mr. J fick barn i oktober. Fick av slump veta det två veckor innan. På nyårsafton gifte han sig. Fick veta genom min syster som fick ett sms.
Vet faktiskt inte vilket som är värst, men det finns onekligen fördelar/nackdelar med kontakt/ingen kontakt.
Kram på dig!
Du skriver så att man får gåshud. Som vanligt.
Skicka en kommentar