31 januari 2010

Den där om att inte vara finsmakare

The Knifes opera? Jag fattade inte ett djävla skit. Ett tag fnissade jag för att det var så absurt. Så tittade jag på Stolte mannen och han fnissade också. Det var så himla svååååårt och fiiiint (tror jag) och ett tag visade de bilder på bävrar på en storbildskärm. Det var typ det bästa. Och en balettjej. Och när det var slut så visslade folk i de bakre bänkraderna, men jag vet att det måste ha funnits fler som hade O-mun och inte fattat ett skit.

5 kommentarer:

Erika sa...

Åh nej?? Fantastiskt roligt att de hade bävrar iaf. Och jag som hade så HÖGA förhoppningar på The Knife! Hahaha.

egon sa...

Ju svårare det är desto mer finkultur. Haha.

Den där Jenny sa...

Jag hade också förhoppningar. Men... ett tag spelade ett pipljud så jag var tvungen att hålla för öronen (kände mig väldigt, väldigt mycket som en femåring).

De ska ge ut låtarna på skiva, ni får lyssna då.

Anonym sa...

Jag som trodde det var uttrar?!?! Bajsnödigt var det iaf.

Den där Jenny sa...

Uttrar/bävrar... hm, måste bildgoogla. Ja, det var uttrar. Bajsnödiga djävla uttrar.