31 januari 2010
Den där om att inte vara finsmakare
The Knifes opera? Jag fattade inte ett djävla skit. Ett tag fnissade jag för att det var så absurt. Så tittade jag på Stolte mannen och han fnissade också. Det var så himla svååååårt och fiiiint (tror jag) och ett tag visade de bilder på bävrar på en storbildskärm. Det var typ det bästa. Och en balettjej. Och när det var slut så visslade folk i de bakre bänkraderna, men jag vet att det måste ha funnits fler som hade O-mun och inte fattat ett skit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh nej?? Fantastiskt roligt att de hade bävrar iaf. Och jag som hade så HÖGA förhoppningar på The Knife! Hahaha.
Ju svårare det är desto mer finkultur. Haha.
Jag hade också förhoppningar. Men... ett tag spelade ett pipljud så jag var tvungen att hålla för öronen (kände mig väldigt, väldigt mycket som en femåring).
De ska ge ut låtarna på skiva, ni får lyssna då.
Jag som trodde det var uttrar?!?! Bajsnödigt var det iaf.
Uttrar/bävrar... hm, måste bildgoogla. Ja, det var uttrar. Bajsnödiga djävla uttrar.
Skicka en kommentar