Vi satt i en bil som min kompis körde på höstväg med blås utanför fönstret. Jag satt fram, bredvid henne och året? Var väl tvåtusentvå. Eller så. Han satt bak och halvsov. Sträckte fram en lur till mig lyssna med utropstecken
Det vackraste jag hört. Som om hon hade ont. Och det passade så bra där och då: M och jag visste inte var vi var på väg visste inte var vi varit visste inte var vi var.
Den låten som han spelade då (El Desierto) hittar jag inte på youtube. Lyssna om ni kan.
Lhasa dog på nyårsdagen 2010.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åhhhh!
Fan vilken bra låt! Hade aldrig hört den innan. *Måste lägga till på spotify*
Skicka en kommentar