Den där om blåst

Mina föräldrar gjorde en mycket märklig sak när jag och min bror var små. Eller, okej, de gjorde ganska många knepiga grejer, men de tänker inte jag berätta om här. Den här speciella grejen var att alla i familjen skulle få vara med och välja vad som skulle köpas: en ny dammsugare eller en ny tv. Valet var ju ganska självklart för oss barn. Vem vill ha en ny dammsugare, liksom (jag, min är trasig!)?

Tills dammsugsförsäljaren kom. Den jävla luredrejaren. Han hade en speciell turbosupermega, som kunde blåsa upp en sopsäck när jag och min bror satt på säcken. Och jag såg en klar bild framför mig att detta skulle hända sen varje dag, när vi köpt denna dammsugare.

Jag och min bror röstade på dammsugaren. För vem som behöver en tv, när man kan bli uppblåst av en dammsugare?

Jag blev aldrig uppblåst på en säck. Men den jävla turbosuoermega lät som fan när man dammsugade. Och den lever än.

En bra grej med katter är att man kan skylla på dem när det är stökigt hemma. För jo, de kan släpa fram kläder och böcker och lägga i högar! Och mina dammsugspåsar är slut, så jag måste gräva ur dammet ur dammsugaren. Det är inte kul.