Jag har alltid haft en "värsta sjukdomen som kan hända". Som liten var jag rädd för att brinna inne, vilket i och för sig inte är en sjukdom, men läskigt ändå. Sen gick det över till cancer på valfritt ställe (gärna hudcancer på högstadiet, då vi fick se bilder).
Men efter att ha läst böckerna Ro utan åror och Tisdagarna med Morrie i rad är min nya läskiga sjukdom ALS, fy helvete säger jag bara!
Kort sagt så skrumpnar kroppen och man blir handikappad, men har hjärnan kvar. Kroppsdel efter kroppsdel slutar fungera tills man kvävs av sitt saliv eller lungorna slutar fungera. Sjukdomen drabbar ofta "A-klassmänniskor", som är extra smarta eller idrottar mycket. Så när man drabbas så ligger man där och är skitsmart men ändå så måste folk torka en i rumpan och mata en.
Skulle bara fattas att jag går hela livet och är rädd för dessa olika sjukdomar så kommer jag dö av ålderdom.
Det skulle vara typiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Sjukdomar och sånt skit, det har jag tänkt massor på idag efter att ha läst detta:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,715541,00.html
Förutsättningen är ju att man är helt klar i huvudet, men jag tycker det är fint på nåt sätt.. Att man kan/får göra så om man vill.
Baby, gillade du Ro utan åror? Jag tyckte inte alls att den ingav hopp och sådär, så som det stod på framsidan att den skulle göra. Blev mest ledsen av den. Usch.
Ida: Kunde inte se länken, tror inte hela kom med på något sätt.
Linda: Va? Skulle den inge hopp? My ass! Man blev ju bara deppad av den.
Ojdå. Men nu då:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,278
9,715541,00.html
Skicka en kommentar