Den där om en katthistoria. Igen.

Det var en ganska underlig känsla som uppfann sig när jag kom hem efter ICA innan och upptäckte att katterna lärt sig öppna dörren till sopskåpet.

Runt kycklingbenen låg småkatter och gnagde. På stolen bredvid låg mammakatt och jäspade. Hon är fan så duktig på att skådespela att hon borde få vara med på Dramaten. Hon låg där och låtsades att hon inte varit med, när flottet glänste långt ner på halsen. I hörnet låg Leia-katten på rygg, som en utter, med ett kycklingben mellan tassarna.

Fan ta dem. De är så söta att man inte kan skälla.