Jag hade glömt bort hur mycket jag älskade dem allihopa, alla mina Växjövänner. Så fort jag kom dit, så fort jag fick de där kramarna, så kom jag ihåg det. Och jag fick berättat för mig hur saknad jag varit. Och någon hade frågat kompis Tessan varför hon log och hon hade svarat att det var för att hon hade träffat mig.
Och jag blir så glad. Jag blir så glad. Blir så glad. Så glad. Glad.
Så glad att jag till och med tyckte att det var okej att gå till dyra snobbstället, för att vi stod på gästlistan (viktig information), istället för till coola rockstället. Coola rockstället med bra musik och snygga jeansrumpor.
Ljudvolymen, i köket, på förfesten var en hälsofara. Och alla frågor om hur det är M besvarades med "bra" och ett leende. Som besvarades med "va? Brabrabra?" Som besvarades med "nej, men bra." För det är bra. Äntligen är det bra. Och någon skvallrade om att det numera finns en Intresserad Annan i mitt liv. Och alla skrek och jag höll för öronen.
Och på dansgolvet ringde han.
Och mina klackar åkte av. Och flickorna (nio till antalet) sa att de älskade mig och det kramades och det pussades och jag betvivlar inte deras berusande kärlek för fem öre.
För det här är äkta.
Och kärleken är besvarad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ååååååååååååh!! :)
puss puss till dig med!
känns som att helgen var alldeles för kort. hann ju inte träffa dig alls mycket.
I know! Swoooosch, så var allt över. Kan inte alla bara flytta upp hit och med till Mexiko? Hade varit så himla fint.
Skicka en kommentar