Den där om de speciella kvällarna

Det blev inte ett dugg bättre.
Spriten dödade inte en enda djävla bacill. Eller bakterie.
I alla fall inte vinet.
För i dag är jag mer sjuk.
Mer snorig.

I går var speciell.
Som alla lördagskvällar är.

De där blickarna.
De där jeansbeklädda rumporna.
De där händerna som skrattar.
De där diskussionerna
Som inte kan bli bättre än de blir en lördagsnatt.

De där sms:en
Där bokstäverna hamnar huller om buller.
De där vännerna
Som ler och säger att de älskar en.
Just ikväll
För att jag står vid deras sida.

De där killarna som tar en på armen och säger att man är lik en kändis.
"Liv Tylor? I Sagan om ringen? Jag har hört det ganska mycket."
"Nejnej, inte hon... den där tjejen som är med i Armageddon"
"Det är Liv. Tack. Men nej, jag är inte lik henne."

Förvirringen.
För att jag vänder mig om och går.
När jag egentligen brukar stå kvar.
Igårkväll var annorlunda.
Jag var nykter.
Kunde gå därifrån.
Och le.