Den där om rea-köttet

Jag bor med en dansare.

Detta gör att man blir oerhört medveten om dans. Och konst. Och musik. Och sånt där finkulturellt. Och spirituellt. Just nu sover det över några dansare som har gått på samma Kungliga balettakademi tillsammans. Och ja, de har alla små, rosa kjolar på sig, och har kuddkrig och dricker vatten med citron i.

När man sitter och pratar med dessa dansare inser man att det finns helt nya världar, som man inte visste om. Dansvärldar. Där känner alla alla och alla är kära i samma kille, som satt upp Svansjön i London. Själv vet jag knappt vad Svansjön är. Jo, okej, så dum i huvudet är jag inte, men Svansjön är about it.

Fast jag tror inte de har någon vidare koll på statsvetenskapen (vilket jag i och för sig inte heller har - jag blir skitnervös på fester och folk bara "Aha, du är statsvetare, då måste du träffa David, han är också det!" Och man tänker att fuckit, alla kommer komma på min livs lögn, att jag är skitkass på det jag borde kunna!).

Men sådana där finkulturella människor gör mig extra nervös. Jag vet inte varför. Så fort någon presenterar sig som "Charles, skådespelare", "Liv, romanförfattare" eller "Karin, diktsamlare" så vet jag inte var jag ska ta vägen. Rockkillar klarar jag av. Det är bara att låtsas dyrka dem, alternativt skita i vad de har att säga, så är de fast. Men de andra. Kom och hjälp mig, snälla! (Och förresten så räknas nog inte rockkillar in under finkultur.)

Det är lite synd att jag inte bor med en slaktare. Fått ta del av slaktarvärlden.Jag har alltid velat veta lite mer om kött. Dessutom hade han/hon nog kunnat få lite rea-kött.