Hade det inte varit smidigare om det äldsta tricket i boken var att agera precis tvärtom. Emellanåt hade jag gillat det tror jag. I längden, kanske inte, men lite då och då bara.
det är inte alltid positivt när det är ens sambo som tycker att man inte är tillräckligt svårfångad. han har ju redan fångat mig men det fattar han inte. tips på hur man beter sig svårfångad i en samborelation?
Kristoffer: Klart det hade varit smidigt som fan, men nu fungerar världen på det här konstiga sättet istället. Man tycker att naturen borde sett till så att människor blir intresserade av vad de kan få, för överlevnaden av genen, men nix, så fungerar det fan inte.
Lisa: Svara inte i telefonen när han ringer och du är ute. Skaffa en älskare. Träffa dina kompisar heeeela tiden. Säg "du älskling jag måste gå, det kom precis in en snygg kille här" när ni pratar i telefon. Sådana saker.
Ibland tänker jag att jag kanske borde säga till folk att jag inte håller på med en modern och manlig variant av Lysistrate. Bara för att tydliggöra liksom. Men så händer något som får mig att fatta att folk inte alls tror det och allt är lugnt och fint, men så är jag där igen en stund senare och undrar om jag inte borde göra ett nytt klargörande, men så händer något och jag förstår att folk inte alls tänker på Lysistrate och så går det liksom runt så och jag blir inte klokare för varje varv utan kanske bara ännu mer tankspridd och detta känns inte som en seriös kommentar, men va fan, klockan är 02:38 och du vet ju hur sammanhängande man kan vara då och jag tänker säkert ta avstånd från detta imorgon och kanske säga: Lysistrate, who? Aldrig hört talas om människan.
Anyway, det kom in en så jävla snygg tjej här nu, så jag måste sluta här.
Kristoffer: Det är ju de där kommentarerna som är de bästa. Som man ler åt. Som berör. I alla fall mmig. De där som folk skriver och de skriver och de tänker att fan, vad skiver jag egentligen? Jag kanske borde radera, för klockan är faktiskt 02:38 (bara barnet!) och ingen kommer fatta det här! Det är de där som är de som berör. Och jag hoppas att det var en snygg tjej som du haft ett tag, eller så (du kanske jobbar, vad fan vet jag?) och att det inte var en snygg tjej som du dragit med hem, för då kan man fan inte sätta sig vid datorn och skriva kommentarer här. I varje fall så hoppas jag att du fick det bra med den snygga tjejen, var hon nu än kom ifrån!
Jag jobbade, ja. Tyvärr ljög jag om den där tjejen. Det kom fan ingen till mitt jobb mitt i natten. Det var i och för sig lika bra. Jag hade säkert fått fan för det i efterhand om jag haft tjejer på jobbet...
Jag såg förresten att jag skrev något om någon "Lysistrate". Ingen aning om vad jag menade med det. Har aldrig hört namnet förut.
Kristoffer: Tjejer på jobbet som är så trevligt? Vad är det för något hemskt jobb du har egentligen, som inte tillåter dig träffa halva jordens befolkning? (Det hade varit häftigt om alla kommit samtidigt).
Jo, men fy fan vad häftigt att berätta för barnbarnen! "Jovisst, serni, där promenerade de in, halva jordens befolkning. Klart det blev rörigt och trångt, men jag bjöd på kanelbullar och sprit. Blev hur trevligt som helst. 2008 tror jag att det var." Sen får barnbarnen ha förståelse för att man är gammal och blandar ihop 2006 och 2008.
Risken är ju att den lilla missen på två år helt missas då barnen är helt upptagna med att förstå varför Morfar ljuger så svårt.
"Jojo, det är sant, jag lovar. 3 miljarder brudar på morfars kontor mitt i natten. Ja se, det var tider det."
Jag tror att det är viktigt att man berättar alla viktiga historier för barnen då de fortfarande är oförstörda och inte hunnit gå sin första kurs i källkritik. Häv ur dig allt innan de är tre år gamla, det är mitt tips.
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
12 kommentarer:
Äldre än hjulet indeed!
fy fan vad bra det funkar.
Hade det inte varit smidigare om det äldsta tricket i boken var att agera precis tvärtom. Emellanåt hade jag gillat det tror jag. I längden, kanske inte, men lite då och då bara.
det är inte alltid positivt när det är ens sambo som tycker att man inte är tillräckligt svårfångad. han har ju redan fångat mig men det fattar han inte. tips på hur man beter sig svårfångad i en samborelation?
Kristoffer: Klart det hade varit smidigt som fan, men nu fungerar världen på det här konstiga sättet istället. Man tycker att naturen borde sett till så att människor blir intresserade av vad de kan få, för överlevnaden av genen, men nix, så fungerar det fan inte.
Lisa: Svara inte i telefonen när han ringer och du är ute. Skaffa en älskare. Träffa dina kompisar heeeela tiden. Säg "du älskling jag måste gå, det kom precis in en snygg kille här" när ni pratar i telefon. Sådana saker.
Ibland tänker jag att jag kanske borde säga till folk att jag inte håller på med en modern och manlig variant av Lysistrate. Bara för att tydliggöra liksom. Men så händer något som får mig att fatta att folk inte alls tror det och allt är lugnt och fint, men så är jag där igen en stund senare och undrar om jag inte borde göra ett nytt klargörande, men så händer något och jag förstår att folk inte alls tänker på Lysistrate och så går det liksom runt så och jag blir inte klokare för varje varv utan kanske bara ännu mer tankspridd och detta känns inte som en seriös kommentar, men va fan, klockan är 02:38 och du vet ju hur sammanhängande man kan vara då och jag tänker säkert ta avstånd från detta imorgon och kanske säga: Lysistrate, who? Aldrig hört talas om människan.
Anyway, det kom in en så jävla snygg tjej här nu, så jag måste sluta här.
Kristoffer: Det är ju de där kommentarerna som är de bästa. Som man ler åt. Som berör. I alla fall mmig. De där som folk skriver och de skriver och de tänker att fan, vad skiver jag egentligen? Jag kanske borde radera, för klockan är faktiskt 02:38 (bara barnet!) och ingen kommer fatta det här! Det är de där som är de som berör. Och jag hoppas att det var en snygg tjej som du haft ett tag, eller så (du kanske jobbar, vad fan vet jag?) och att det inte var en snygg tjej som du dragit med hem, för då kan man fan inte sätta sig vid datorn och skriva kommentarer här. I varje fall så hoppas jag att du fick det bra med den snygga tjejen, var hon nu än kom ifrån!
Jag jobbade, ja. Tyvärr ljög jag om den där tjejen. Det kom fan ingen till mitt jobb mitt i natten. Det var i och för sig lika bra. Jag hade säkert fått fan för det i efterhand om jag haft tjejer på jobbet...
Jag såg förresten att jag skrev något om någon "Lysistrate". Ingen aning om vad jag menade med det. Har aldrig hört namnet förut.
Kristoffer: Tjejer på jobbet som är så trevligt? Vad är det för något hemskt jobb du har egentligen, som inte tillåter dig träffa halva jordens befolkning? (Det hade varit häftigt om alla kommit samtidigt).
Och mhm. Säkert.
Jag hade nog fått fan för det om jag tagit hit killar mitt i natten också...
Det hade varit svinläskigt om alla kom hit samtidigt. Kanske spännande en stund, men sedan hade det blivit en jävla röra att reda ut.
Jo, men fy fan vad häftigt att berätta för barnbarnen! "Jovisst, serni, där promenerade de in, halva jordens befolkning. Klart det blev rörigt och trångt, men jag bjöd på kanelbullar och sprit. Blev hur trevligt som helst. 2008 tror jag att det var." Sen får barnbarnen ha förståelse för att man är gammal och blandar ihop 2006 och 2008.
Risken är ju att den lilla missen på två år helt missas då barnen är helt upptagna med att förstå varför Morfar ljuger så svårt.
"Jojo, det är sant, jag lovar. 3 miljarder brudar på morfars kontor mitt i natten. Ja se, det var tider det."
Jag tror att det är viktigt att man berättar alla viktiga historier för barnen då de fortfarande är oförstörda och inte hunnit gå sin första kurs i källkritik. Häv ur dig allt innan de är tre år gamla, det är mitt tips.
Skicka en kommentar