16 juli 2006

Den där om att jag måste köpa mig en cykelhjälm

Amenherregud, vad jag har friskusat i helgen! Man skulle kunna tro att jag börjat knulla en fotbollsspelare och inte en psykolog. Jag har cyklat till jobb. Det är 1,4 mil. Enkel väg. Och endast uppförsbacke båda hållen. Och motvind, let me tell you. Fattar inte vem som sköter vindarna, men de måste ha förbannat kul!

Jag kom så långt som till jobb, sen stuvade jag in cykeln på kontoret och åkte hem till vackra mannen och sov där istället. Skyllde på att jag behövde få sex. Egentligen var det så att jag inte orkade cykla hem.

Och idag. Idag har jag sprungit sju och inte fem kilometer som vanligt (egentligen är det nog mer fyra, men när jag berättar så är det fem). Och jag lyssnade på Boten Anna när jag sprang. Jag är trött på att lyssna på Nancy Sinatra, så jag tog "Bror-mappen" och la in på min spring-mp3. Fy fan. Aldrig mer. Men det var två killar som kollade på min rumpa när jag sprang förbi. Sen nickade de. Nicka måste betyda bra. Man kan fan inte nicka om man tycker att någon har fläskarsle. Det måste vara mina träningsbyxor de luxe som jag fick av mamma när jag fyllde 26. De är så där proffsiga, släpper in och ut luft och håller in grejer.

Och. Alltså. Mest beror det på att jag måste göra saker hela tiden. Orkar inte sitta hemma och vänta på att telefonen ska ringa. Herre Gud, vänta på telefonen är ju mesigt. För när man sprungit sju kilometer och hållt på att dö så kommer man hem och har fyra missade samtal och ett meddelande. Från mamma i och för sig, men va fan.

4 kommentarer:

Naja sa...

meen, din apa! jag vill ha en springkompis! jag kommer aldrig att bli smal och stark och fit om ingen kickar mig i röven dagligen.

Olivia af Leijonhufvud sa...

dammit! var får alla energin från?? jag orkar knappt 1 km. ska nog fixa mig en psykolog jag med.

Elin Aronsson sa...

Hej darling!

Ville bara skriva en liten rad här också, och passa på att läsa lite i din fina blogg. Det var supermysigt att träffa dej i helgen. Och du, jag kommer ihåg vaktens uttalade om bl.a mig och min attityd, vilket skämt, sjukt mkt mindrevärdeskomplex!!!! Så det är väl bara att inse, i Sthlm håller man käften, fy fasen vad tråkigt...men men, kul var det ändå:) Trots alla håriga män. Puss på skjärten!//Elin

Jenny sa...

Naja: Kom hit, babe, så springer vi ikapp!

Olivia: Vet inte. Det bubblar liksom i kroppen. Imorse var jag uppe klockan sju. Min Jesus!

Elin: Älsk! Saknar dig redan!