Och på med klänningen och jösses, vad kort, inte över knäetkort utan nedanförrumpankort, var den så här kort i affären, eller blev jag bländad av den röda prislappen? Och med eller utan behå? Bröstvårtorna lovar att stå i givakt, och bh åker av. Och vilka trosor? Jag har många trosor, helt plötsligt, så blir det efter att ha dejtat hela våren, med olika, så många olika och olika kräver utökad trosgarderob för den där gillar spets, den andra gillar satin och den tredje vill ha ingentingalls och det blir de där med fjärilen, de där som han har på sin kamera, när de är på. Mig. Som en souvenir.
Och läpparna! Läpparna röda? Nej, men ögonen blåa, håret lockigt och ögonen blåa, men inte oskuldsfulla. Skuldfulla. Fulla. Och lack på naglar och in med mage och ut med bröst och rak i ryggen och le fina leendet och inte knäa någon ikväll och höga klackar och se upp, nu kommer jag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hur kommer det sig att inte alla faller pladask? Vad har de för fel?
Go get 'em! Du får skriva en fullständig rapport imorron ;)
Det är vad jag kallar souvenir!
jag slår vad om att du är livsfarlig. för dig själv också.
Heweh: Välkommen till kommentatorbåset! Det är nog mer fel på mig än dem, det är jag som suckar, ignorerar och inte får upp ögonen, men väl näsan.
Dronten: Nothing hände. På heders!
Christina: Mmmm. Kanske mest för mig själv.
Skicka en kommentar