Men alltså. Djävla vakt!
Han kommer med sina ögon och de glittrar och han "aaaahhh, ska du gå hem?" och ser ledsen ut och ögonen glittrar och är så fina och jag tänker att "far åt helvete, du är för lång för mig. Du är för fel för mig. Du är inte rätt för mig. Du spelar spelet för bra. Far åt helvete!"
Och folk på jobb frågar om honom "du som känner honom" och jag tror att jag ser förvirrad ut för jag har noll koll. Den enda koll jag har är hans ögon.
De glittrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag älskar att läsa om allt som får dig att tappa balansen litet. Det är som honung som smälter på tungspetsen och sublimeras i njutning för smaklökarna. Och inget är riktigt lika njutningsfullt som att se mästarinnan snava lätt på steget, i någon annans plot. Ingenting fullt så läskande för den hungriga läsblicken som när hon mister kontrollen aldrig så litet, och någon annan spelar på hennes passioner som hon själv vanligen gör deras.
Du bjuder på det så snyggt och öppet och ärligt, rättframt och ödmjukt, så det sjunger i själen och man blir alldeles mjuk i underlivet å dina vägnar. :-)
Och allra bäst är det förstås när du snavat på någon som kan spela på dig sexuellt, med hela arsenalen bortom sjunde, för ett garanterat skrovmål lyckligt stissigt tossigt förvirrat kvitter i svitnoterna efteråt.
Varma kramar, och fortsätt älska flitigt! Hedonismen skulle sakna sin drottning annars. :-)
Skicka en kommentar