Jag vet! Iiiiihhhh! Jag sa till honom att jag inte hade gått med någon hem så där tidigt in i dejtandet sen jag var 19. Och han är så snygg! Jag tittade på honom flera gånger under kvällen och det bara kittlades i magen och jag tänkte att "här sitter jag med den vackraste mannen jag sett!". Det här kommer inte sluta bra!
Visst är det så jäkla typiskt? Sånt händer jämt; precis när det är nära avresa nånstans långt bort för en längre tid så smäller det till med nånting bra.
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
8 kommentarer:
Gud vad ljuvligt!
Jag vet! Iiiiihhhh! Jag sa till honom att jag inte hade gått med någon hem så där tidigt in i dejtandet sen jag var 19. Och han är så snygg! Jag tittade på honom flera gånger under kvällen och det bara kittlades i magen och jag tänkte att "här sitter jag med den vackraste mannen jag sett!". Det här kommer inte sluta bra!
iiiih! shit shit fröken. kör på för fan!
det får bli rendevouz på annan söndag. so sorry!
puss.
wiihoooo!
Åh, jag känner till det där med den vackraste jag sett...och det slutade inte bra så visa mig nu att du kan bättre än jag :) Heja!
Christina: Åh, naj, vad nedrans synd!
Maza: Vet inte om jag vågar. Jag känner mig lite yr. Vi ska träffas ikväll igen. Och jag åker snart... Det får väl bli en juliromans.
Visst är det så jäkla typiskt? Sånt händer jämt; precis när det är nära avresa nånstans långt bort för en längre tid så smäller det till med nånting bra.
Njut så länge du kan :).
heja
Skicka en kommentar