Den där om Emil

På konkurrerande företag jobbar världens sötaste kille lik Emil i Lönneberga gone vuxnare snelugg alltid leende absolut inga tatueringar ung säkert ung måste vara ung. En sådan man bara kan se i sol helst på en äng halmhatt grässtrå i munnen Lilla huset på prärien i ett nötskal. En sådan som man nästan skäms över att man vill se naken i ens säng vilken säng som eller kanske inte ens i en säng.

Jag ler som en dåre och försöker vara sådär snäll och blid och gömma klorna blinka med ögonen lite flört skadar inte. Han kommer och pratar och ler och jag blir svag i knäna och i hjärnan och försöker hålla distans och skämtar hårda skämt och han säger att jag har ett vackert leende och den där höga djävla Berlinmuren som skulle stå för evigt krakelerar som den alltid gör tjugi till femtusen gånger om dagen av leenden och smek på hjärtat och klapp på naken bekräftelsemonsterskärt.

Så kommer en besviken kund en helvetestant inget hjärta stressad och hål i snällhetskorgen. Hon hoppas att jag får en överdjävlig dag och jag orkar inte riktigt varje dag att ta skit kom hit, jag jobbar publikt, offentligt, inom service, jag finns till finns här när du behöver kasta mörka känslor svarta ord.

Sätter mig på bänken och Emilwannabe (kanske är) kommer fram och jag har inte Berlinmuren uppe den är nere på fall och jag är nere och hoppla känslorna svämmar över och läcker och han är läcker och snälla nån, vem är det som har somnat i laga- och underhållsfabriken? Det där vanliga som brukar sitta fast över ansikte och känslor är nere för reperation och reperationsfabriken är tydligen stängd alla borta kanske på semester. Emil tittar på mig och i mig och ser att saker är fel vad är fel? Allt är fel och Emil är ung så ung visade sig vara äldre kanske runt ungefär tjugisex. Och han ler alltid ler och säger jag måste gå vi ses imorgon och jag säger att jag är ledig kanske nästa vecka? Men nej, han är ledig jag ska åka jag låtsas gråta vi ses kanske nästa sommar eller aldrig mer.