Dejt. Jag har varit på ett par denna vår. Och jag har floterat mig med killar, pojkar och män till höger och vänster. Jag har träffat killar jag fallit för, föraktat, älskat så jag trodde att jag skulle gå sönder, knullat, hånglat upp och ner, skrattat med och killar jag nästan glömt bort.
Bokslut killar vinter/vår/sommar 2006:
Lammköttet. Jag yttrade orden "har du någon gång hånglat upp en brutta mot en smådjursklinik?" Och jag minns inte ens vad han heter.
Juristen. Men Gud, nej. Nejnejnej! På vår dejt kom han från jobb, var stressad och jag var ointresserad och fortfarande upp i öronen kär i M.
Läkarstudenten. Han var för... snäll. Jag var för lössläppt. Som en tromb i en djävla byhåla.
Gars du complexe: Fina, fina, fina du. Är numera en av mina bästaste vänner här, på intranätet, som råder mig och avråder mig och är smart och håller ordning på mig och mina känslor.
Snälla helylle: Nejmenfy. Honom körde jag över totalt efter att jag låtit honom bjuda mig på diverse grejer.
Söta killen: Har jag inte skrivit alls om. Vi var ute ett par gånger. Han var söt som socker. Vi var lika. Jag skickade sms när jag var full. Han gjorde likadant. Båda visste att det aldrig skulle bli vi.
Hångelkillen/(som senare blev)älskaren: Jag sårade nog ganska mycket. Han blev kär. Jag sa upp kontakten och var förälskad i annan. Jag tog upp kontakten. Han berättade att jag var som en magnet som lyfte bilar, medan alla andra var kylskåpsmagneter. Jag vände mig om och gick. Nu är han kär i annan.
Farliga killen: Fura nummer ett den här våren. Som jag jagade. Som han älskade det. När jag gav upp så lockade han. Och jag föll. Till slut sa jag upp kontakten och bad honom dra. Djävla killfan!
TV-killen: Det är fortfarande bara tre personer som vet vem det här är.
Jack: Jag ringde aldrig. Men jag läste "Jack" av Lundell.
Vakten: Ja. Nej.
Psykologen: Fura nummer två. Ont i hjärtat. Jag trodde verkligen. Verkligen. Och just nu sitter jag och försöker låta bli att sms:a.
Och
M. Alltid M.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Din blogg är min sex and the city-substitut. Vet hur den där elaka känslan av att vilja trots att man inte ska känns. Djävligt jävlig. Ju fler män/pojks man träffar, desto mer virrig blir man. Åk till Mexiko, är han kvar när du kommer hem så är det ju meningen. Men vad du än gör, lämna inte bloggen.
Kram till dig om du behöver det.
jag har snart varit osingel i tio månader och det är nästan rekord men innan dess så känns det som att jag var du i perioder.
skriv om nya män och pojkar och flickor från dit du ska baby.
Kära nån då. Vad man känner igen sig från förr om åren. Och det är bra, välskrivet och underhållande. Nästan lite irriterande för att man... känner igen sig så mycket, haha. Lycka till med dina darlings hörru, och tappa inte bort dig själv i hela manskarusellen. Weee, fortare!
Maza: Lovar. Ska inte lämna, men jag vet inte hur mycket jag kommer kunna skriva där borta.
Egoegon: Jag vet. Det finns så många man känner igen sig i i den här icke-världen!
Christina: Lovar!
Fröken Smilla: Jisses, vad ung jag kände mig när du skrev sådär! :) Jag är redan lite borttappad, ska försöka att hålla styrningen rak.
Haha, åja, så gammal är inte tant Smilla. 31 är väl ingen ålder på en redig kvinna som är både stilig och har alla sina egna tänder i behåll?
Kör hårt bara, tids nog kommer kärleken och då blir det nya problem.
(Öh, nu lät jag visst som moster Agda i kubik. I see what you mean. Dags att sluta nu och ta fram spriten... jag menar förstås knypplingen.)
Fröken Smilla: Och det var verkligen inte meningen att initiera att du skulle vara gammal och skröpplig!
Tok, inte tog jag det så inte!
Skicka en kommentar