Klockan ringer 06:15 och jag förbannar molnen på himmelen, men rullar ur sängen och ut ur rummet och bort från drömmen, där jag hånglade, och rullar in mot stan. Hoppar på båten och åker gratis med mitt tjänstekort ut till Grinda med S.
S säger att "du behöver det här!" ungefär samtidigt som det börjar regna och vi går till närmaste enda café och jag beställer en stor djävla kladdkakebit med vispgrädde och suckar dagens första suck och S säger att "du vet om att du inte kommer klara av att äta den där va?" och jag ler under lugg och slickar grädde från skeden. När jag har ätit fyra tuggor kommer illamåendet och jag skjuter över kakan till S som skrattar åt mig och tar över. Gräver och "mmmm:ar" och tackar mig för min dumhet och girighet. Och han. Hela tiden honom i tankarna. Den djäveln. Du sålde mitt hjärta, på realisation. Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion. Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet.
Det var inte det bästa. Han var inte det bästa. Han bar shorts. Bara en sådan sak. Jag klarar inte av att öppna upp och släppa in och visa för folk att jag är svag. Jag gillar inte att S såg mig på jobb efter vår första träff och att hon visste redan innan hon frågat att hon inte behövde fråga så hon frågade inte utan hon bara tittade på mig och konstaterade att jag hamnat där, hos honom, inte sovit hemma och jag fnittrade. Och redan innan vår första dejt så berättade hon för mig att jag skulle bli förälskad. Hon vet. Hon visste. Innan jag vet. Innan jag visste.
Jag undrar hur du kunde, du sa det var inte svårt. Nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan. Vi träffades inte så länge. Inte länge alls. Men jag släppte in. Jag släppte in den djävlen. Han fick röra vid mig. Han rörde vid mig.
Och på båten hem somnar jag över bordet, med S:s hand på min rygg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Även om det känns tungt nu är det faktiskt mkt lättare att komma över en kille som betett sig illa. Hade du verkligen velat vara ihop med en kille som har mage att göra något så elakt? Tycker iaf att du är bäst och jag har blivit beroende av att läsa din blogg.
/Y
Välkommen anonym/Y! Du har rätt och jag vet allt det där och alla mina kompisar kör just nu en aktiv kampanj för att jag ska raderaraderaradera, men det är svårt. Men det är klart att han är deletead. Synd som faen att han är så snygg bara.
Humorn är förstås att hade han inte varit så snygg, hade han med största sannolikhet varit mer att ha. Ytsnygga har inte samma incitament att investera inuti sig själva, bakom de där attackförföriska kulisserna.
Alltså JS, inget illa ment, men menar du nåt i stil med "fula människor är snyggare på insidan, och snygga människor är fulare på insidan"?
Jag har då bara stött på motsatsen. Uppdämd bitterhet och avundsjuka, och oförmåga att stå emot (otrohets)frestelser då de (i mitt liv) har blivit så glada över att någon har tyckt om dem.
Och det där suger så jävla hårt jenny. när man sitter där så är det så jävla svårt att tänka att det känns så mycket bättre om en två tre veckor men ...det blir det ju. och /Y har ju rätt. Det är så mycket lättare när det går att skifta fokus på känslorna från kärlek till avsky. Kram.
Johan S: Vet inte om jag håller med. Det är ju lite att generalisera. De flesta snygga människor jag träffat har varit bra som fan. Fast det beror ju på vad man lägger i ordet "snygg" med. Och "trevlig". Snygga människor har en slags självklarhet (jisses, jag kan nog inte slutföra den här meningen utan att själv generalisera) i sättet att vara, som jag gillar.
Dronten: Jag vet. Jag försöker hänga kvar vid att jag var för djävla snygg i tisdags, när vi var på samma ställe (kortkortkort kjol, höga klackar, den där skiten, som fick männen i baren att vända sig om.) Och dejttjejen var lite tråkig. Men det är de tråkiga tjejerna som får killarna, för de är trygga och ska inte dra iväg till Mexiko.
Och det är de tråkiga tjejerna som vill ha radhus i förort och 2,3 barn och kombibil och helst en liten labradorhund innan de fyllt trettifyraochetthalvt och är... tråkiga. ;).
Och läser jag min egen kommentar där ovanför så låter det ju som att jag bara har haft förhållanden med fula människor. haha! :).
Dronten: Ja, du har säkert bara varit tillsammans med kvinnor med drömmar om radhus i förort och 2,3 barn och kombibil och helst en liten labradorhund!
Dronten: nä; det går rakt inga automatiska implikationer från ful till vettig etik eller snygg till dålig, det vore PK-tjafs. Rötägg har dock lättare att få lägra gudinnor om de råkar se bra ut, och går det tillräckligt lätt, utan att de behöver mer än grunda litet med en air av pålitlighet, vore mer jobb på sådant bortkastad insats (givet premissen rötägg).
Det är inte direkt menat att andas bitterhet, i alla fall inte min egen -- det är mer ekot av rätt många års samlade lästa flickdagböcker som talar. Jag har rätt mycket värre fördomar om män än vad vi vanligen förtjänar, så där i gemen. Visst är det att ta till generaliseringar, men det är alldeles för lätt att komma undan som snygg manlig knöl, medan man lämnar massa splitter och collateral damage efter sig i folk man nedlagt längs vägen. (Fråga mig dock inte varför jag fått för mig att tjejer skulle vara bättre, dock, för även om jag känner det, kan jag nog inte argumentera trovärdigt för det. :-)
Amäh! jag menade min första kommentar i den här raddan av kommentarer ju :P.
Johan S: Det är mer okej att vara ett kvinnligt svin än ett manligt, kan jag berätta. Jag har hört ett par gånger att jag är det, men ingen verkar bry sig nämnvärt. Det är liksom okej.
Och till slut blir vi vit medelklass i en förort allihopa. Med 1.8 barn, kombi och golden retreiver. Vi kan fly men inte gömma oss.
Skicka en kommentar