15 juni 2006

Den där om vad som hände för snart ett år sedan

Den sommaren låg vi i skärvor, utspridda över golven i lägenheten och jag sa att akta, trampa inte på mig, men han tog på sig skorna och gick rakt över mig, så att jag pulveriserades och han tittade sig inte ens om för att titta hur det hade gått.

Och jag gjorde samma sak.

Och vi gick efter några förbestämda mallar, där jag var tyst och grät inne på toaletten och jag lärde mig att
kallt vatten i ansiktet efteråt gjorde att det inte syntes att jag varit ledsen och han vände sig och tittade in i väggen och det gjorde så ont, det gjorde så djävla ont och oj, vad jag älskade honom desperat den där sommaren fast att vi båda var på väg bort och när vi vaknade var rummet ljust och gatan utanför var lika full av liv och rörelse som jag och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung och du hade en gitarr och du spelade, jag dansade den sommaren.

Och vi bråkade inne på toaletten, så att ingen annan skulle höra och jag låg i badet och han satt på toaletten och jag har aldrig känt mig mer naken än då och han gick ut och jag sjönk ner under vattnet och tänkte att här under ska jag ligga för evigt, här kan jag dö, här ska jag dö, nu kan jag dö, nu ska jag dö. Men för evigt visade sig vara för lång tid och jag gick upp och torkade mig i hans handduk, för den var större än min.

Hela sommaren gick jag runt med knuten mage och knuten hand och hopp om att sommaren aldrig skulle ta slut. Hela sommaren gick jag runt med knuten mage och knuten hand och jag önskade att allt bara skulle ta slut.

Och han tog på mig och i mig och jag sa att ta inte på mig och i mig och han blev så ledsen och han blev så arg och jag gick in på toaletten och blev ledsen och jag gick över honom och han slängde mig ner på marken och gick över mig och vi låg på marken båda två och vi gick inte att lagas.

På stationen sista dagen grät han. Jag tänkte att han gråter varför gråter inte jag? Och han lutade sitt huvud mot min axel och han var så förbannat vacker och jag tänkte att han har aldrig varit vackrare än nu och det gjorde så djävla ont och jag var så trött och varför grät jag inte? Och jag försökte verkligen, jag tänkte på att jag aldrig mer skulle få se honom och på döda kattungar och på att min farmor var död, men det gick inte. Och jag klev på tåget och jag ville inte gå på tåget och han stannade, fast att han inte brukade stanna för han hatade att stanna och se mig åka och jag brukade få sms där han skrev att han var ledsen för att han inte stannade men nu fick jag inga sms. Och jag tänkte att nu kan jag gråta, men det gick inte. Det gick inte.

Och hösten kom. Men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog.

8 kommentarer:

Jimmyroq sa...

Den där om sista morgonen. Allt är Niklas fel.

K sa...

åh lilla lilla du. :(

.m. sa...

Den där om vad som hände den våren.

...and she wrote to me.
This is how it has to be.
And I lost two years of my life.
Stood in the bathroom with a knife,
looking for an excuse.
Crying, lost, used.


Känner med dig.

Helen sa...

Satan, det gör ont.

Jenny sa...

.m.: Jag med dig.

deep|ed sa...

Än en gång sådär otäckt vackert smärtsamt vackert...

trasselfia sa...

jag hatar människor som tror att dom vet hur det känns. men jag tror att jag vet hur det känns.

Kunken sa...

jag får tårar i ögonen när jag läser