18 juni 2006

Den där om hemma

Skåne är så förbannat vackert när hon vill. När hon svajar och lockar och står i sin finaste klänning och blåser mig i nacken. När hon ligger sådär öppet med guldgul raps och skriker att kom och älska mig och med mig och för mig och förför mig, kom, jag vet att du vill! och jag andas in så där häftigt som man gör när man badar för kallt och ögonen kan inte se nog för det är så vackertvackertvackert och så långt ögat kan se.

Och vi åker bil och det är så här det ska vara för evigt och jag vill ha en bil där bensinen aldrig tar slut och öppna fönster och det blir aldrig för varmt och musiken är på och
hon dansar och blundar så nära intill hon följer i dansen precis vart han vill och vallmo! Vallmo är det vackraste som finns när det blandas med raps och vete och om jag dör här och nu så kommer jag att dö lycklig.

Min aska ska spridas här. Över Skånes platthet, öppenhet, böljande helhet. Låt mig få vila i evigheten bland myllan och jorden och skiten och allt doftar så gott. Och vi stannar och pratar med korna och ögon som tittar och förstår att ibland måste man stanna bilen och prata och hästarna kommer och jag bränner mig på nässlor men det gör inget och vi skrattar och
stjärnorna vandra och timmarna fly och Fredrik Åkare är gammal men månen är ny ja Fredrik är gammal men kärleken blind och jag undrar varför jag stressar jorden runt när det egentligen är här jag hör hemma.

1 kommentar:

Em sa...

Vi älskar Skåne vi...