16 juni 2006

Den där om fyrklövern

Pappa spelar Donizetti så att det hörs över hela byn och ut över åkrarna och slätterna och han sjunger med i de högsta och lägsta styckena medan han lägger sten, enligt trädgårdsarkitektens instruktioner, och mamma klipper buskarna och jag sitter och blundar och försöker ta in ljudet, känslan, stämningen genom varje cell i kroppen. Jag sitter och petar i gräset och får plötsligt upp en fyrklöver och mamma blir avundsjuk och sen blir jag uttråkad och yogar lite och mamma blir imponerad av mitt huvudstående och pappa kommer upp i de högsta tonerna och långt borta skäller en hund och mamma trillar in i busken och jag skrattar så jag nästan kissar på mig och jag ramlar ner från huvudstående och pappa når extas.

3 kommentarer:

Bruno Gabinus sa...

Hihi! Bildbevis t.o.m. Imponerande!

Jenny sa...

Lite skärpa i bilden hade ju förstås inte skadat.

egoegon sa...

och jag som precis tänkte "snyggt att ha skärpan på altangolvet!" jag gillar såna bilder. :)