29 juni 2006

Den där om min armé

Orden blir till någon sorts ramsa när jag sätter ner fötterna på Rådmansgatan. "Hel-ve-te-fan-hel-ve-te-fan-hel-ve-te-fan". Omochomigen.

Mina tretiosjuor har blivit förstora eller om det är mina fötter som blivit mindre och jag snubblar till på ett "fan" och kommer av mig. Jag måste skicka ett sms. Det gör ont i hela kroppen, men mest i magen och upp över brösten in i halsen och ut genom munnen och det täcker mig och hela mig.

Han ska till parken imorgon. Och jag med. Och nya med. Det kan bli stela leende och "hej, jag heter Jenny (jag antar att det är du som är förbannat rädd för att träffa mig, så bra att du fick träffa mig nu, nu när jag är ingenting, ingenstans, borta, förvandlad till sand och damm, så att du kan få övertaget, du kan ta första hugget) jag antar att du är nya."

Jag skriver att "vi ska till den parken imorgon. Kom inte dit. (Kom dit och rädda mig. Rädda mig! Krama mig och säga att allt blir bra. Säg att allt blir bra!)" Jag vet att han inte kan rädda mig. Han har räddat mig de senaste sju åren. Nu måste jag klara mig själv.

Vi ska dit. Jag och min armé. De som håller upp och fångar och skriker att "stötta upp till höger, där håller hon på att ramla!" De svärmar runt om mig och påpekar inte att jag är tyst och påpekar inte att jag borde le och påpekar inte att jag stirrar ut i luften, för de har radat upp sig på led och tar emot gevärselden och utkämpar ett krig som jag inte klarar av att bekämpa själv.

Jag vill så ogärna skriva det där sms:et. Jag vill så väldigtväldigt gärna ha honom vid min sida, fast jag vet att det inte går, är för sent, han var min bäste vän, han var min armé, men nu vet han nog inte ens vad jag gjorde igår, i förra veckan, ska göra i helgen. Och det är så förbannat svårt att ha kunnat skrika att "täck mig!" när jag sprang i gevärskulorna i sju år, men nu finns han inte längre, finns vi inte längre, finns inte jag längre.

13 kommentarer:

Chris sa...

jag håller alltså på att göra en jenny. ut med det gamla. fast inte in med nåt nytt. han är mitt allt och förgör mig.

hjälp mig. hjälp dig.

Jenny sa...

Hjälp oss. Jag vill bara ta en paus från mig själv. Krypa in i någon annan och få vila. Gå på semester från mig själv. Hur fan klarar folk av att leva så här i flera år? Klarar folk av att leva så här i flera år?

k sa...

Kram. Det kommer att gå jättebra.

RvT sa...

hjärtat.

Carl sa...

yes du hittade mig. Blir du sur om jag säger att det inte var någon ovanlighet att Anders Wedin hängde på fiket hemma i Dalarna?

trasselfia sa...

jag har inbillat mig de senaste två-tre månaderna att jag inte vill veta något om mitt ex's nya. jag drömde om henne inatt. hon såg ut som en panda. vad betyder det?
det enda jag kommer ihåg förutom det är att jag försökte att inte gå sönder och att mitt ex spelade en låt på sin mobil som hette don't cry.
hm.

Chris sa...

jag fattar inte heller. slita sig efter alla år, men utan hjälp. just nu är det galet.

håll i dig vännen. all min kärlek.

Anonym sa...

jag vill vara endel av din arme

Anonym sa...

Å vad du skrievr fint! Du rör i mitt hjärta! Ha det fint fina, fina du!

Jenny sa...

Tack snällaste alla, ni är också en del av min armé, en del i förtrupperna, andra lite längre bak.

Jenny sa...

Carl: Jag blir sur för att du inte ringde mig, så att jag kunde komma och titta.

Trassliga lilla fia: Jaaaadu, jag är skitkass på att tolka drömmar, så jag har ingen aning. Hon kanske är dumsöt?

Peter Madison sa...

Folk är ju olika....tog mig 3 år att komma på rätt sida igen..... Nu är allt okej.....ganska.

maruschka sa...

Det är bara att luta sig hur mycket du vill...Vi finns här...