14 juni 2006

Den där om prinsessan

Det var en gång en prinsessa. Och det var en gång en prins. Och fan ta det, men de levde inte i sjuhundra år, eller ens i en evighet. Och han satte upp henne på en piedestal och hon satt där och dinglade med benen och efter ett tag så satte hon även upp honom på en piedestal, så att han kunde dingla bedvid henne och de tittade på varandra och skrattade. Och han hade lite lockigt hår och det såg ut som guld i solen och hon älskade att han såg ut som en grekisk marmorstaty.

Men som alla sagor så tog de slut, fast att hon hade lovat honom att aldrig lämna honom och fast att han hade lovat henne att han skulle ta hand om henne och aldrig göra henne ledsen.

Hon låg på marken och kjolen var trasig och håret var ruffsigt och hon var full och ful i munnen mest hela tiden. Så kom det en ny prins. Och den nya prinsen han tog tag i hennes händer och drog upp henne och hon log och sa tack. Och han klappade henne över kinden och tvättade hennes hår. Han lagade hennes kjol och helt plötsligt satt hon uppe på piedestalen igen. Och hon undrade lite över vad hon gjorde där uppe, för hon hade inte bett om att få komma dit och där uppe var det ganska ensamt.

Och han lovade henne vad den första prinsen hade lovat henne och hon bad honom att inte lova för eviga löften tar alltid slut. Och han svarade att han aldrig hade känt så där innan och hon försökte lyssnade och han sa att han var förvirrad. Och hon hörde inte riktigt, för han var kvar nere på marken och han var så långt borta.

Och hon svarade inte honom och han blev sårad och åkte 100 mil bort. Och kvar var hon och hon saknade hans hand och funderade på hans evighetslöften och tänkte att det var lustigt. Och så klart var även detta evighetslöfte något som tog slut, för alla evighetslöften tar slut, speciellt när kroppen kräver närhet, och hon log och sa till sig själv att "vad var det vi sa?" och ingen svarade. Och hon funderade över varför det var så lätt att ge henne evighetslöften och sen bara sticka. Hon funderade över vad det var med henne som var så lätt att komma över.

Och det blev ganska så tomt och hon undrade hur hon skulle komma ner från den där piedestalen, för det var ingen där. Och den där sista prinsen hade slarvat bort stegen och det var för högt att hoppa och dingla med benen kan man inte göra hur länge som helst. Och hon ropade så att hon blev hes och sen satte hon sig ner och väntade. Och väntade. Och väntade.

Och vad jag vet så siter hon där och väntar än.

5 kommentarer:

Jimmyroq sa...

Men stackars lilla prinsessan. Jag får lägga ut ärter runt om som du kan hoppa ner i och så blir din rygg alldeles knagglig och ond för att det var ju en en prinsessrygg. Eller så får du sitta kvar.

deep|ed sa...

På nåt sätt vackert.

Johan Sundström sa...

Och de funderar över hur det alltid kommer ut så vackert och så rakt och rättframt och rent ur hennes fingrar; hur hon gör, och till vilket pris. Och som alltid kommer de igen, för de är hennes trogna skara addicts. Såta undersåtar. Och vips, så hamnade hon där uppe på piedestalen igen. (Fast de vet att det är rätt tryggt med dem, då de precis når upp att slicka hennes fötter, och utan att det får dem att känna sig ensammare än de var innan.)

oolenoreoo sa...

Jag måste säga att detta är en av dina absolut bästa texter jag läst, i mitt tycke iaf.

disa sa...

太極峽谷,磐石營地,九族文化村,風櫃斗,雅築沙里仙溫泉,蛇窯蟬說,合歡山,嘉南八卦窯,糯米石橋,震災紀念公園,芙蓉瀑布,水鳥保護區,牛耳藝術渡假村,敷榮堂,登瀛書院,木屐蘭溪谷,木生昆蟲館,泰雅渡假村,惠蓀林場,水沙連古道,台一生態教育休閒農場,清境農場,生態農場,豐年靈芝菇,錦吉昆蟲館
奧萬大,埔里酒廠,埔里鯉魚潭,中台禪寺,台灣地理中心碑,九族文化村,玉山國家公園,合歡山,日月潭,田尾公路花園,新百果山,鹿港龍山寺,台灣民俗村,鹿港天后宮,溪頭森林,廬山溫泉,草嶺風景區,劍湖山世界,北港朝天宮,三條崙海水浴場,夏威夷,池南森林遊樂區,鯉魚潭,太魯閣,秀姑巒溪,長春祠,大佛風景區,東勢林場,古奇峰,五指山風景區,海水浴場,六福村,秀姑巒溪,石梯坪,磯崎灣,掃叭石柱,七星潭,小叮噹科學園區,大聖渡假,三義木雕博物館,谷關風景區,武陵農場,大坑風景區,亞哥花園,崎頂海水浴場