Den där om att jag tydligen inte är ensam på jorden

Ibland glömmer jag bort att det är folk som läser det här. Att det är folk som läser och är med i det som är min vardag. Jag vill bara spy bort det som finns inom mig och är så van vid att göra det genom att skriva att jag glömmer bort att det är folk som läser. Så trillar det in mail från folk som står och skriker sig hesa för att de hejar på mig, som folk vid ett vasalopp. De har till och med kobjällror med sig. Och så trillar det in mail från folk som har det som jag. Som har det värre än jag. Som haft det som jag. Som bara vill berätta det. Som vill dela med sig och hjälpa. Jag glömmer det med ibland, att det finns andra på jorden.