Han ringer på morgonen och jag har inget ljud på mobiltelefonen. När jag vaknar en timme senare så blinkar det och på telefonsvararen vill han bara höra min röst.
Från andra sidan jorden sms:ar han och vill att jag ska svara snabbt, så att han kan läsa det. Jag blir stressad och skickar iväg något som jag inte minns sekunden efter.
Det kommer att bli ensamt nu. Nu när mitt bekräftelsebehov skriker högt som fan. Nu när han matat monstret med kakor och saft. Och sen lämnar det på svältdiet.
Jag måste klara det här. Måste. Och han lovade mig att det skulle kunna bli annorlunda med honom. Han skulle inte bli som alla de andra. Om det blev vi. Han lovade. Precis som M lovade. Som de alla lovat. Och jag undrar lite om hur folk kan lova evig kärlek, solnedgångar och evigt solsken.
För det regnar djävligt mycket i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar