Den där om att göra som man vill

I Sverige ber ibland mina vanner mig att inte vara sa förbannat politisk, okorrekt och högljud pa ett ganska lagmallt satt. De skulle se mig har. Aldrig tidigare har jag haft sa langa, hetsiga diskussioner med samma person, som lett ungefar ingenstans, eftersom bada anser att de har ratt. Han: son till en mexikansk diplomat, rik som ett troll, katolik, ung och hettsig. Hon: ja, ni vet... lite aldre, tror att hon sett varlden.

Han pastar att tjejer som knullar runt ar horor, inget att ha, daliga kvinnor. Hon svarar att hon ar sadan. Hon knullar runt, ar hon en hora? Han sager nej, hon ar annorlunda. Hon sager nej, hon ar inte annorlunda, hon tar bara för sig och skiter i om folk tycker att hon gör fel, hon vill inte ha nagon fralsning, nagon healing, nagon vagledning, hon vill ha kul och hon vill leva.

Han fnyser och höjer rösten och ansiktet ser aldre ut an vad det ar. Han fragar om hon verkligen ska ha den dar kjolen, den dar korta kjolen. Hon tittar honom i ögonen, fragar honom varför hon inte skulle kunna ha det och nasta dag tar hon pa sig en kortare. För att hon kan.

Hon strider och krigar och reser sig upp och maste ga ut en runda och blir sa sur att hon maste röka, far inte röka, vill skita i det, skiter inte i det.

Och nar hon följer med honom ut och festar fragar han "ska du verkligen dricka mer öl, mer öl som killar betalar at dig, de förvantar sig saker" medan han sjalv ar inne pa sin sjatte ol. Och hon blanger pa honom, vander sig om, dricker upp sin fjarde öl, borrar in fingrarna i haret pa killen som bjuder, borrar in ögonen i killen som anklagar och ber om en till ol. Och förvantar sig killen nagot sa far han vanta förgaves. Eller inte.

Han sager att hon ar annorlunda och speciell och battre och finare an de andra. Hon svarar att om han inte skulle kanna henne skulle hon vara som alla andra. Skulle hon vara horan, slampan, tjejen som gör precis som hon vill.