Den där om att jag blir förälskad femton gånger om dagen

Han kommer fram bakifran och lägger handen pa min axel och jag vänder mig om med snurrande tankar och känslor och jag älskar känslan av berusning att vara nere borta utslagen på topp och känslan av att ta en paus från mig själv och mina tankar.

Har borta blir det som är långt bort hemma nära. Frankrike är inte längre ett annat land utan vi blir Europa och vi blir vi och inte längre jag.

Jag vänder mig om med snurrande tankar och känslor och han ler och fragar var jag tog vägen dagen innan och jag svarar att jag sprang vilse i mig själv och i mina tankar och alla gatorna såg likadana ut och i mitt huvud brukar det bara vara E4:an, men igår var det slingriga bergsvägar och Mexico City ar stortsomfan. Jag tittar in i ogon som han säger ar likadana som mina samma färg samma vad gor vi här samma var är vi samma vi hor ihop.

Och han bojer sig fram och ner och pussar mig pa kinden och tar min hand och jag blir nervos for jag är inte redo inte beredd är rädd men mot slutet av kvällen har vi lagt känslorna av blyghet i baren och någonstans längst ner i en olflaska har jag spottat ut mina tankar och tvivel och jag klamrar mig fast vid att jag känner mig hemma med honom.

Han säger att jag är sa liten mycket liten kanske minsta han sett och mina händer drunknar i hans och han vill stoppa mig i fickan och jag älskar att han bryter på franska när han pratar engelska bryter på franska när han pratar spanska bryter på franska till och med när han pratar franska. Hans hår lockigt lockigt hår maste vara det bästa som finns i hela varlden slår jordgubbar med mjolk.

Och jag tänker att jag trots allt maste ta det lungtsomfan inte låta känslorna springa iväg och hålla hans hand och hoppa jämfota bredvid honom. Maste tänka på att jag blir foralskad femton gånger om dagen. Känslorna maste stanna här måste hålla dem inom mig nära mig fast att han ar så sot och så fransk och bara tjugoett.