Jag tror att jag har landat nu. Nu ar jag har i det har okanda som blir mer och mer kant. Efter tva veckor och en dag kanner jag att nu ar jag hemma, fast att det ar borta. Jag har manniskor omkring mig som borjar betyda mer och mer och som fangar mina tankar och kanslor och som later mig lagga mina tankar och kanslor pa dem. Och som vanligt, som alltid, kan jag inte minnas varfor jag sa garna ville stanna dar jag var, i Stockholm. Jag borjar dromma om var jag ska bo sen, aven om jag lovat min mamma att stanna i Sverige efter det har.
I min harborste har jag numera blonda, langa harstran och det gor inte sa mycket, aven om jag normalt har varldens stortsa fobi for har. En gang hade jag ett harstra i min tandborste och det tog en framtvingad krakning och tjugo minuter for M att lugna ner mig.
Min blonda, kanadensiska rumskompis har inga tjejkompisar. Inga ar lika med fa. Hon ar en san dar som var hejarklacksledare nar hon var yngre och hon paminner ganska mycket om mitt ex, superbitchen Julia. Vi har funnit en symbios dar vi later varandra vara, tvattar varandras klader, koper mjolk tillsammans, spelar Yeah yeah yeahs jattehogt och ligger fulla och skrattar pa golvet medans husets tva mexikanska killar star utanfor dorren och hoppas pa lite lesbisk sex.
Amerikanen som jag bor med har blivit min storebrorlillebror. Han ger mig timeout nar jag ar for full, berattar historier fran the MidWest och om hur det var nar han spelade amerikansk fotboll och de vann delstatsfinalen. Han kramar mig och betalar taxin och nar vi aker pa utflykter med skolan sitter han och jag nastan langst bak och skrattar sa mycket att folk vander sig om.
Och unga fransmannen. Den tjugiettariga fransmannen erkanner att han ar en playboy och kysste tva andra tjejer forra torsdagen och han sager att han inte vill ha nagon flickvan och han sager att han tycker att han ar lik en seriefigur och att jag ar for vacker for honom. Jag svarar att for mig ar han den vackraste pa stallet vi ar pa och att jag inte vill vara hans eller nagons flickvan. Han kysser mig med en glod som jag inbillar mig ar fransk, sen forsvinner han och jag blir forvirrad och en kompis kompis kompis kommer fram och sager att jag ar vackervackervacker och medan mina ogon soker efter fransmannen och tankarna flyger sa kysser kompisens kompis kompis mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jo, jag vet
fast jag vill stanna i stockholm
Skicka en kommentar