Såklart visste jag det redan. Att mitt svenska godis skulle bli totalratat. Men inte i den grad som det blev igår. Det var spott, fräs och "it´s pure evil!". Mitt fina, fina godis som rest lika långt som mig och som nu är lite fuktskadat. Måste ha varit det. Att det är fuktskadat. Kanadensiskan, mexikanen och fransyskan förstod inte alls varför vi svenskar vill ha salt godis. De trodde inte ens på att jag själv gillade det, så jag var tvungen att stoppa in tio djungelvrål i munnen samtidigt.
Annars har jag gått vilse i Mexico City för första gången (bara för att ni ska få en aning om hur stort det är här: staden har sexton miljoner invanare. Ungefär.), haft en dejt med en fransman (jag har börjat få a thing för franska killar) som är riktigt lång och sen har vi råkat köra på en polis på fyllan, och sedan mutat honom.
Men jag förstår att ni hellre ville höra om Djungelvrålet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kiss and tell!
Åh jag sitter i utlandet och saknar djungelvrål men nästa vecka så .... jäklar vad jag ska frossa.
Jag har också en thing för fransmän , vet inte vad det är.
Men det går ju inte att bjuda utlänningar på djungelvrål utan att de tar det som en förolämpning, det visste du väl?
(Amerikan till undertecknad: Ha. Ha. Yeah, that's really funny man, thanks a lot. Thanks, I'm gonna remember this. Ha. Ha. )
Hehe, känner igen det där.
Vi bjöd två äldre Nicos på djungelvrål när vi satt på bussen till Lago Niacaragua. De tog två bitar var - stoppade den ena i munnen och satt sedan med en plågad min med den andra biten i handen resten av resan, drygt en timme. De var för artiga för att slänga den...
Haha! Nä, Djungelvrål är det inte många som blir imponerade av.. =) Mina värdsyskon i Ecuador förvred sina små söta ansikten i hemska grimaser.. Men Ahlgrens Bilar gick hem lika mycket som Djungelvrålet var åt skogen! =)
Djungelvrål borde exporteras!
Skicka en kommentar