Okej.
Vi har ett land. Mexiko. Och vi har två män som vill bli presidenter. Eller antagligen fler an två, men i valet som halls i juli är det två kanidater - Felipe Calderón (konservativ) och Andrés Manuel López Obradors (socialist) som "vinner". Felipe får 35,88 procent av rösterna och Andrés 35,31. Båda anser alltså att de vunnit. De två blir lite ovänner och folk runt hela Mexico (City) klistrar upp klistermärken på sina bilar om vem de röstade på och på fester talas det inte om mycket annat än om att Felipe faktiskt var den som betalade for maskinerna som räknade rösterna eller om att Andrés betalat folk för att förstöra för Felipe.
Det blir oroligt som faen på gatorna. I DN skriver Mats Wiklund att "situationen är under alla omständigheter explosiv. Obrador har gjort klart att han bestulits på en rättmätig seger. I lördags demonstrerade flera hundra tusen i Mexico City mot valresultatet. Känslorna kokar och riskerar att slå över i våldshandlingar."
Detta gör nu att rykten flyger, kanslor hettar, gator stängs av så att folk kan demonstrera, läget är allmänt ostabilt. Mig påverkar det mest genom att jag kommer försent till min spanska varje morgon. Och att Pablo, som kör, är argare och svär mer än vanligt. Och att mamma och pappa skriver mail hemifrån om att jag inte får gå ut om natterna.
Den sextonde september kommer Mexikos självstandighet att firas. Frågan är vem det är som kommer hålla det allmäna och årliga presidenttalet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
har precis upptäckt din blogg som addats till favoriter nu, att du slänger in lite om presidentvalet gör ju inte mig som statsvetare mindre glad :)
// anna
Anna: Hade ingen koll alls (nastan) innan jag akte hit. Blivande statsvetare som jag (ocksa) ar. Borde verkligen vara mer insatt an vad jag ar. Saker blir ju dock intressantare nar man befinner sig i narheten.
Skicka en kommentar