Okej. Nu har jag så där ont i huvudet, igen, som jag aldrig tidigare haft. Djävla öl. Och öl. Och öl. Och för första gången någonsin känner jag att jag inte kan skriva vad jag vill här, för att jag har blivit så o-anonym och vissa av mina fina klasskompisar läser här och tycker att min flirt med en viss kille är skitkul, men alltså... jag har kanske inte sovit helt ensam inatt. Eller, jo det har jag, för vi började bråka, eller kanske inte bråka, men mer... jag slängde ut honom, men han vägrade att gå, sen somnade jag och då gick han och jag stod med min mjukisgris i armen och såg honom gå.
Tidigare på kvällen hade typ tre personer sagt till mig att han är en skitstövel. Och jag är sjuk i huvudet, men det är fan det som är intressant: att han vågar ta plats och skita i andra och vara den han vill vara. För alla de andra killarna har blivit tråkiga och förutsägbara.
Och självklart så vände jag mig för snabbt om i baren och fick dricksskålen i pannan, så att det började blöda och jag fick gå med ett djävla plåster i pannfan!
10 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men vaddå, var han en skitstövel eller varför slängde du ut honom?
Nej, det var mer att han ville vara en... gentleman (?) och gå hem till sig. Eller något. Vi var båda förbannat fulla, så jag minns inte riktigt. Jag blev i alla fall sur på honom, men det var nog mest för att jag var full, blev sur för att han ville gå. Så jag öppnade dörren åt honm och sa att han skulle gå, om han nu så gärna ville det, men då ville han stanna. Vi låg på en treåringsnivå ungefär, och båda är lika envisa och stolta. Han sms:ade i går för att höra så att jag var okej. Men han är ingen lätt männsika precis, som du vet.
Äh, vi tar det här vis sidan av bloggen...
Skicka en kommentar