Den där om att tala innan man tänker

Det är något som händer när jag åker tåg. Ungföl samlas runt mig. I juni förra året träffade jag Jack, den här gången åkte jag första klass med mörkhårige, stjärnögde Felix. Jag knökade med väska i Stockholm, han erbjöd sig att lyfta, frågade vad faen jag hade i den varpå jag svarade "lik och kattungar" och han stirrade på mig i säkert en hel minut och i min hjärna lät det "whaaat? Lik och kattungar? Vad saaaa jag?!?". Efter en minut skrattade han till, först med stjärnögonen, sen med munnen och sen fortsatte vi skratta hela vägen till Nässjö, där han klev av.