Hon börjar vårt samtal, som mest blir en monolog från hennes sida, med att säga "oj!". Att börja ett samtal, som mest blir en monolog från hennes sida, med att säga "oj!" kan inte vara fördjävla bra. Hon fortsätter sitt "oj!" med att likna mig vid ett träd som slitits upp ur marken med rötterna, och nu ligger på marken och undrar vad tusan som hände och varför jag inte kan sitta still. Jag visste redan innan att hon var bra. Underbart bra. Men hon överraskar mig varje gång.
Hon undrar om det finns någon speciell kille i mitt liv, som jag vill ta upp och jag funderar så länge att hon säger "ni är på väg ifrån varandra, men det vet du om" och jag tänker att hon har rätt.
Hon fortsätter berätta om mitt liv och det kommer bli ungefär som jag misstänke och trodde att det skulle bli. Det kommer bli ungefär som det är nu. Fast med lite mer pengar. Min man kommer jag träffa om cirka två år (fram tills dess kommer jag frilansa i kärleken). Min man kommer att bära uniform, vi kommer prata mycket, mycket och han kommer att vara stark nog att kunna hantera mig. Vi kommer inte att bo i Sverige, men i Europa. Jag kommer bli romantisk med honom och sen kommer sagan att sluta lyckligt.
Hon kanske bara hittade på allting. Hon kanske gick på känsla och mina leenden. Hon kanske fuskade. Men när det andra hon sa var att jag ville jobba inom en volonärorganisation, fast på en högre position så var jag nära på att fria till henne. För det är ju det jag vill (inte fria till henne). Men är för feg för att få tummen ur och söka. Och hon fortsatte "få nu tummen ur och skicka ut alla papper du sitter och håller på". Och när hon sa det var jag nere på knä och redo att föda hennes barn.
En annan jag hade kunnat tänka mig att gifta mig med är min mamma. Satan i helvetet vad med presenter jag fått med mig hem. Jag har tjyvöppnat två redan, det var ett par skor (älska!) och en kudde. Jag har sexton paket kvar. Plus en resa till NY. Och nu, när jag tänker efter, så vill jag inte gifta mig med henne, för jag får fler presenter än pappa. Jag nöjer mig med att vara dotter.
Förövrigt så firar jag min dag (idag) med att innehava södra Sveriges längsta lugg. Nu ska jag lyssna på Charles and Eddie hela dagen. Häpp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
31 kommentarer:
det är väl idag som är födelsedagen? stort grattis!
kram
L
Jepps, det är idag och jag borde verkligen, verkligen plugga, men jag äter hämtmat och öppnar ett paket i timmen istället.
grattis grattis! du är förresten min idol - har följt din dagbok på lunar och sen blogg här jättelänge - önskar att jag vore mer som du, modig och stark och öppen och fin och allt! grattis i alla fall på födelsedagen, det var ju det jag skulle säga!
Grattis!!
Anonym ett: Oj, det är vad jag kallar födelsedagspresent! Det är bara att svära lite, snubbla lite mer och säga saker som man inte borde, när man inte borde säga dem, så blir man som jag!
Anonym två: Tackar och bockar!
Jisses, jag tror jag såg dig på stationen i Lund i fredags! Hade du röda stövlar på dig? För mig var det lite som att se en kändis. (Förlåt för stalker-faktorn i den här kommentaren, men jag är en snäll person som gillar det du skriver och läser här ibland. Lovar att inte förfölja din person, utan hålla det till bloggen fno)
Tänk om man vågade gå till en spåtant. Oj oj. Ju mer jag tänker på det ju mindre vågar jag nog. Ha ha.
Grattis på fölseda´n!
Anonym tre: Jisses, vad läskigt! Det är folk som påstått att de sett mig tidigare, men det har de inte. Du har dock det, för ja, jag hade röda stövlar på mig när jag var på stationen i Lund i fredags. Visst var jag liten? :)
MPS: Tyvärr når min hjärna inte in på de där "andrahandstankarna", när jag ser något kul/spännande så gör jag det utan att tänka på konsekvenserna. Livet är för kort för att gå runt och fundera.
jag tror egentligen inte på spåtanter jag icke, jag är ofta väldigt konkret. men jag tycker liksom att du också verkar sådär konkret och bra och med fötterna på jorden att jag blir lite förvirrad av såna här inlägg. vi får vänta två år och se helt enkelt.
Egon: Jag tror att jag är för nyfiken för att förkasta. Dessutom har jag varit där en gång innan, för två år sedan och det hon sa då har fallit på plats. Allting. Hon kände till och med igen mig den här gången.
ja men det är ju precis det som blir så tokigt i min hjärna. men jag förstår nyfikenheten, jag skulle också vara nyfiken. men mest rädd. och långa inlägg är bra, jag försöker skriva hemtenta. det är hemskt.
Grattis!!!!
Egon: Det var inte lika läskigt förra gången, för då tänkte jag mest att det var på skoj, men nu är det skönt, för hon sa bara bra saker (förrutom att jag inte kommer träffa min man förrän om TVÅ ÅR!). Hon kickade liksom igång mig att ta tag i mitt liv och min blivande karriär. Min kompis som var med fick dock lite sämre nyheter, även om det var nyheter som hon egentligen visste om. Synd att du inte är här, då hade vi kunnat sitta och prata skit istället för att tråkplugga. Det här har jag skrivit den senaste timmen: "Utvärderingsmodeller är mer preciserade ansatser eller tillvägagångssätt för att göra en utvärdering, dock finns det inget enhetligt beskrivningssystem för dessa."
Ajja: Amentackförfaen!
jag stalkar din blogg. allt för att inte skriva. jag ska skriva en inledning nu tänkte jag, som jag säkerligen kommer ändra tusen gånger. har skrivit lite stödord hittills utifrån kurslitteratur. skitbra grejer som "s283-284 hur det går till nu (viktigt!!!)." bra att veta att det är viktigt men inte VAD det är som är viktigt. jag vill MYCKET hellre prata skit.
och läskigt med läskiga besked. sånt är jag också rädd för. om någon säger att man ska dö. jag har tänkt på det på senaste, att jag inte tror att jag vill veta om någon sa sig veta exakt när och hur jag skulle dö. bättre att försöka leva lite lyckligt, tror jag. hello flum.
Grattis förtusan! *tuttkläm*
Egon: Ah! Dina stödord liknar mina! ("ta med modellen - jättebra! - kapitel sju"). Sen ringar jag in en massa, bara för att slippa läsa vidare.
Jag skulle inte heller vilja veta när jag ska dö. Fy bubblan. Vet inte om hon skulle säga det dock. Jag funderade lite på det, om hon sa att mitt liv skulle bli lyckligt bara för att jag ska dö. Det måste ju vara läskigt för henne med om hon ser en grav. "Jag ser... ehum... en massa... jord".
Annika: Oh! Tuttkläm? Det var fanimej ett tag sen!
jag vill också gå till en spåtant, men har ännu aldrig riktigt vågat (och sne så är jag rädd för att bli ruinerad heller), även om det hon skulle säga kanske skulle vara hälften sant och hälften påhitt, så skulle det kanske ge mig lite hopp om framtiden, vem vet?
jag har varit hos en spåtant. problemet bara att jag dejtade hennes son och hon la typ 45 minuter på att övertyga mig om att det var FEL och att jag skulle ge fan i honom. hon måste varit synsk, fattat jag skulle ställa till problem.
jag vill gå till din spåtant! nån gång i livet måste jag ju gå till en riktig, annars kan jag ju aldrig börja tro att det funkar. och det vill jag fan tro. är hon smålands- eller skåne-posterad?
(och, grattis sådär i efterskottet)
/hooax-hooct.
Ååååh. Spåtant. Fan va läskigt. Och spännande. Jag vet inte om jag skulle våga. Vart hittar man henne?
åker du hem en gång till och ger mig en blogglös helg kommer jag inte att ge dig de där guldskorna som jag utlovade tidigare!
Tänkte lite i ovanstående "stalker-termer" idag, hur skulle det kännas om man skulle passera någon t.ex. på biblioteket som sitter och läser ens egen blogg? Hoppar man fram och skriker "det är jag!", eller vad gör man?
Röda stövlar och guldskor, av de plagg jag har är jag mest glad över är de som gör att främlingar kommer fram och pratar med mig bara för att de har hittat ett gemensamt talämne som kan bryta isen. Lova att du säger hej om du ser ett par guldsneakers i Sthlm under våren!
Grattis till alla paket, en lyckad spåsession och luggen, sötnos!
Jag vill inte veta. Punkt. Det är roligare att tippa själv, även om jag är kass på att tippa. Fast jag är ganska övertygad om att jag, trots att jag är en pratkvarn med uniformsyrke, knappast springer på dig om två år. För att fortsätta på "stalker-temat" alltså.
Jaa, grattis för i allsin dar!
Erika: För mig var det bra, för jag behövde verkligen höra det hon sa: att jag behövde komma igång med min framtid och inte tramsa omkring. Tyvärr är det ju inte säkert att det är det man vill höra som man får höra.
Hooax: Amenhörru! Välkommen tillbaka till verkligheten, har saknat dig! Hon är från Blekinge, men åker till Växjö då och då, när jobbet kallar.
Soulkatt: Man hittar henne i Växjö, alternativt i Blekinge, jag tror att hon turnerar lite.
Erik: Förlåt. Ska aldrig mer göra så, förrutom nästa helg, då jag ska till Stockholm, två helger i april, då jag är i Mexiko och två i juni, då jag är i NY. Annars så... Jag skulle aldrig hoppa fram, jag skulle nog gömma mig. Jag skulle bli en skitkass kändis, lite folkskygg. Och jag lovar att säga hej till alla som har guldskor.
Maza: Tack, fina du!
Storey: Vi är alla olika. Du läser säkert inte slutet på böckerna först heller? Det gör jag. Ochjag vet inte om jag gillar det här "stalker-temat", jag gillar att bli beundrad och omtyckt, men det känns lite halvmärkligt.
Och nu är det bara en timme kvar av den bästa dagen!
Känns det som om det hon sa var sant?
Jag har vänner som ofta går till ett medium i Malmö som de säger är superbra. En vän till mig som reser i Sydamerika och letar efter sin biologiska mamma ringde t.o.m. till henne därifrån för att få vägledning (hur det gick har jag dock inte blivit uppdaterad om ännu ;)
Saknar du Mexico?
ja, jag uppdaterar min blogg typ varje dag! Trodde inte att du var intresserad av att läsa den bara...;) Jag länkade förresten till dig under best of the best, hoppas det är ok...din blogg är lätt en av mina favoriter så ville gärna ha med dig där!
Linda: Allt kan ju tolkas och hon sa två saker som var lite märkliga, men annars så hade hon mig i ett nötskal! Mexiko saknas varje dag. Väldigt mycket.
Annaluna: Självklart är det okej! Min bloggläsare verkar uppdatera din blogg en gång i veckan av någon konstig anledning.
Selfklar, sorry. Ett klumpigt formulerat dåligt skämt. Och nej, trots att det ibland kliar i fingrarna så låter jag slutet vänta.
Nejnej, Storey, jag hängde med! Inga sura miner här alls. Faen, ibland så blir allt så svårt över nätet. Fast jag har faktiskt haft en stalker, fick polisbevakning och allt, fast han var läskig på riktigt.
åh jag måste också gå till tant, MÅSTE!! och grattis igen sådär! ;D
Lite långt efter att inlägget skrevs kanske. Men hur får jag kontakt med den här människan? spåtanten alltså... Har letat som en tok efter nån seriös och bra att gå till i närheten men inte hittat nån. Men växjö är supernära för mig!!!
Svara gärna i min blogg så att jag inte missar svaret =) www.annaviktoria.blogg.se
Skicka en kommentar