Den där om att den inte rekommenderas om man går hem från sitt jobb klockan tio på kvällen när det är mörkt och ödsligt ute

Läste Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in när jag bodde i Mexiko och ryckte mest på axlarna och jo, de var bra, men så bra?

Nu ljudbokar jag Människohamn till och från jobbet. Och efter jobbet. Innan jag ska sova. På toaletten. När jag borstar tänderna. En av de bästa böcker jag någonsin kommit i kontakt med och jag vet inte om det är för att jag ljudbokar, för att Ajvide Lindqvist har ett speciellt sätt att läsa och berätta, men herre Gud! Har dock läst i vissa recensioner att den blir dålig i slutet, spårar ur lite, och det vill jag inte, vill att den ska vara femstjärnig sista sidan ut. Och om det nu är så att den kommer bli dålig om ett tag... är det bäst att sluta läsa nu?

Den där om att inte förstå ett övergrepp

För kanske två år sedan: jaaaaaahhhhaaaa!

Men för en väldigt massa år sedan:

ligger i en säng med gröna påslakan tvättade utan mjukmedel hotellfrasiga manglade onyttjade. Under två småflickskroppar skavföttes kallföttes. Hon viskar ut i rummet ord som stannar länge i luften jag gillar inte när hon tvättar mitt hår! jag fattar och förstår inte. Nere, på våningen under står en stor klocka brun en sån där som slår vid varje heltimme och en gång när jag skulle gå ut på utedasset mitt i natten slog den och jag blev så rädd för spökena att jag kissade på mig mitt i trappan och var tvungen att torka upp själv med hushållspapper.

Fyra trappsteg rann det över.

Och kissfotsteg ut runt knuten, där jag hivade upp My little ponynattlinne och hukade över rabaten med krokus.

Vi sjuårssprang på grusvägar handihand och jag fattade inte då vad jag för två år sedan aha!:ade. Hennes mamma mörkhår mjukhand bodde med en annan kvinna tre katter: en utan svans! det som inte fanns då, men det som idag kallas lesbisk.

Hon viskade ut i rummet att när hon blev hårtvättad ville den andra kvinnan även tvåla in hennes kropp ta flyttvål i händerna gnugga det mellan flatorna gnida det över hennes lillkropp över axlar ner mot rumpa lite extra över magen leende.

Hon gillade det inte viskade hon till mig mer än väggarna men jag förstod inte då vad jag förstod senare.

Den där om det nya vinnarlivet - det var väl inte det här de menade?!?

För ett) jag svettas jättemycket nu för tin, samtidigt som jag fryser. Vi pratar slänga av sig jackan och skrika som en treåring när man kommer hem.
För två) vad hände med att bli av med "extra"kilona?
För tre) min lugg är så djävla lång och behöver klippas, men jag hinner inte till frisören efter jobbet och jag gör inbakade flätor där det står ut strån till höger och vänster.
För fyra) jag är faen bara sur och stressad och i måndags när vi var ute och åt finmiddag för att vi ville så var Stolte mannen tvungen att be mig le för att de andra i lokalen inte skulle tro att han misshandlade mig med tråkiga historier.
För fem) allt jag tänker på är mitt skitarbete. Till och med drömmer om det.

Till helgen är det jag som åker på spa!

Den där om att allt är falskt och bedrägeri, men det struntar jag i, för vi dansar och du har så mjuka läppar

Det går åt helvete på jobb(et). Inte helvete så som att jag kommer att förlora det, men nya tjänsten jag sökte gick till annan och nu när det omorganiseras har jag lunch med fel människor vilket gör att den jag borde ha haft lunch med ger mer befogenheter till sina medlunchare och saker händer över mitt huvud och jag blir så djävla förbannad! Med flera djävla utropstecken!!!

Men på festen i lördags, med hans hand i min, mitt i fylleriet: baby, ska vi skaffa barn? Och vi bestämde att det nog är ungefär ett år dit. Efter att vi har varit i Sydafrika och båda fyllt trettio. Då är det dags.

Den där om att vi helst ska komma överens där nere med

Mamma och jag telefonbråkar över en resa till Sydafrika vi antagligen ska göra nästa nyårsafton, när hon fyller sexti. Hon envisas med att vi måste mellanlanda i Frankfurt för det gjorde pappas kolleger när de reste ner! fast att det är billigare och smidigare att mellanlanda i Amsterdam.

Mamma, säger jag, varför vill ni tvunget mellanlanda i Frankfurt, där ni efter det måste mellanlanda i Johannesburg för att komma till Kapstaden?

Men hon kan inte svara på det. Bara att någon på pappas jobb gjorde så. Okej, säger jag, jag går online nu och kollar. Se här! En resa med EN mellanlandning i Amsterdam tretusen kronor billigare än om vi mellanlandar i Frankfurt OCH Johannesburg.

Så hon släpper tryggheten och säger okej. Jag får kolla upp lite, jag får vara den vuxna, den som vet mest. Även om hon nog kommer välja Frankfurt i slutändan ändå.

Den där om klockan fyra en lördag på Bondegatan

Sitter med tröttpanna i mottagarhand vid mitt stökskrivbord, överjobbar på övertid och har blivit mentor åt två nya på jobbet när Stolte mannen ringer. Han ska på middag hos otrohetsmannen samt lilltjejen och jag blir rädd. Rädd för att det ska smitta på något sätt, att en liten bit ska hoppa av från honom och landa på min pojkväns axel.

Stolte mannen förstår inte min oro. På Bondegatan står vi högst upp på en backe några dagar senare klockan fyra på natten och mitt smink rinner svart nedför kinden när jag försöker förklara att jag är så djävla rädd för det här, samtidigt som han imunpratar mig och frågar hur faen jag kan säga något sådant om honom, litar jag inte?

Han fumlar efter min hand samtidigt som han balanserar fyllekebaben med andra handen och jag stryker bort envisa tårar, säger ser du inte vad det här redan gjort mot oss? så evinerligt trött efter en sex dagars arbetsvecka, med tolvtimmarspass varje dag.

Allt har bara blivit fel. Jag vill inte ha något med det där att göra, så länge han inte förklarat och berättat för sin fru. Hans barn har redan träffat nya tjejen "en tant från jobb" och jag förstår inte hur min pojkvän kan äta middag med dem. Fast samtidigt förstår jag lojaliteten, vänskapen, det där att han måste ha någon på sin sida för att inte trilla omkull. Jag känner mig helt djävla maktlös.

Det blir inte verkligare än så här för mig. Det blir inte närmare än så här. Att stå runt klockan fyra på Bondegatan och vara förbannat rädd för att den man älskar ska lämna en.

Den där om lästips

Det här underbara borde alla läsa!

Den där om att det antagligen är dig det är fel på, inte mig

Till skillnad mot Rödluvan har min läsarstatistik gått upp de senaste veckorna, efter att ha varit nere sen jag blev tråksambo.

Med uppåtstatistiken har även tråkkommentarerna hittat tillbaka. De där anonyma, taskiga som man undrar vad faen de egentligen vill. Att min pojkvän har gjort en ful djävla tatuering - okej? Att man är korkad - tack?

Egentligen vill jag bara ta tag i de här människorna och skaka om dem. Försvara min pojkvän och skriva att han är smartast i världen, för han är verkligen smart, vinner alltid i TP och var bäst i klassen, han har klättrat som tusan på karriärstegen och liknande. Visst, han hade en dålig tid på högstadiet då han hade skitful frisyr och baggy jeans, men vem svackar inte ibland?

Samtidigt som jag inte alls vill försvara honom för jag vet vem och hur han är och skriver någon något dumt om honom när han inte ens kan försvara sig själv, varför skulle jag lägga kraft på det och dem?

Hur i helvete orkar ni?

Den där om allt som kan gå åt helvete

Jag har missat fem flyg i mitt liv och ett internationellt tåg. Jag stod i Malawi och skulle hem, men kom inte så långt då flyget redan hade gått. Jag kom inte iväg till Mexiko på grund av krångliga regler som flygplatsen inte visste om. På väg till Tallin gick mitt pass sönder och jag kom inte längre än till passkontrollen. I Tyskland åkte vi fel och hittade inte till rätt tågbyte. I Berlin var vi sena och italienarna före oss i kön tog så lång tid på sig att vi missade flyget.

Jag har varit i New York med en bror som villat bort mig så mycket att jag nästan missat ett flyg där. Jag har varit med om en bilolyckor i Thailand, Mexiko och Gambia. I London har jag varit vilse halv fyra på morgonen och gått runt i cirklar i två timmar tills jag hittade en tunnelbana. I Spanien var jag med om ett rån i en guldsmedsbutik och fått en pistol riktad mot mig. Jag sprang bort från min släkt när vi var i Venedig när jag var tio för att jag bråkat med min moster, jag var borta i en timme, sen hittade de mig på ett torg. Jag har bråkat med en gränsvakt mellan Malawi-Mozambique som hotade med att sätta mig i arrest om jag inte lugnade ner mig. Jag var med om en kraftig jordbävning i ett sextonvåningshus i Mexico City. Ja, and so on... Allt kan gå åt helvete när man är ute och reser. Mina topp två det-här-kommer-gå-åt-helvete när jag varit utomlands:

Den där om taxiresan utanför München

När jag var arton bodde jag i en förort till München som heter Neugilching. För att komma dit behövde man åka pendeltåg i typ en timme, vilket gjorde att jag ofta sov över hos kompisar som bodde inne i München. En natt skulle jag dock hem och satte mig på tåget. Det stannade på någon mellanstation och de ropade ut något i högtalarna som jag inte fattade för jag kunde och kan fortfarande inte tyska, även om jag låtsas som det ibland.

Tåget åkte inte på en kvart och jag bara nähä..? tills konduktören gick förbi på utsidan och bankade åt mig på rutan att gå av tåget, för nähä! tåget hade delats och bara de två första vagnarna hade fortsatt. Utan koll på något alls, utan pengar och utan tyska funderade jag på om jag skulle gå på rälsen hem till djävla Neugilching, eftersom jag tagit sista tåget.

Just som jag hade kissat lite i ett dike kom en taxi från ingenstans (vi pratar ute på landet runt två på natten, inte en själ syntes någonstans och ja...) så jag hoppade in och sa några av de få ord jag kunde på tyska: bahnhoven! Neugilching! (nu när jag kollar upp bahnhoven på babelfish så heter ju inte alls tågstation så på tyska, men han verkar ha fattat ändå) och han bara okej smartbrud blabla på tyska och jag tittade på honom och ryckte på axlarna och log.

Ungefär halvvägs hem så smygtittade jag på taximätaren och såg att den var uppe i mer pengar än vad jag hade med mig. I huvudet lät det en massa faenfaenfaenfaen!, men låtsades som ingenting. Utanför huset jag bodde i med min värdfamilj gav jag honom alla pengar jag hade och snabbade mig ut. Han sa inget, utan körde bara iväg.

Hela den där taxiresan var jag så rädd att jag kunde kissa på mig, alternativt gråta, eller varför inte båda? En av de värsta resehändelser som hänt mig, om man inte räknar med:

Den där om nakenbad, krokodiler och polisen i Mexiko

Jomenokej, jag bor i Mexiko, vi är på resande fot i någon av alla de där kuststäderna vi besökte (Zihuatanejo?)och klockan är efter solen har gått ner. De andra har rökt på och druckit en hel del öl och bestämmer sig för att bada näck i havet. Jag stannar på stranden och tar trehundra fyllekort på mig och en loppig hund som jag ligger och kramar.

Några mexikanare kommer förbi och frågar om jag vill kolla på krokodilerna som ligger lite längre bort på stranden. Jag bara sure, dudes, säkert krokodiler, ni vill bara våldta mig! men blir ändå nyfiken och går dit själv, med hunden, lite senare. Djävlar i helvetet vad förvånad jag blir när det ligger tre bamsekroks på stranden. Typ i storleken på bilden ovan. Jag står cirka två meter från dem (det var mörkt, kunde ha ramlat över dem).

Springer skrikandes tillbaka till mina kompisar att de ska komma upp ur havet samtidigt som polisen hör mitt djävla oväsen och kommer för att se vad som händer. Ungefär nu står det en hysterisk svenska och en naken norska på stranden och polisen frågar vad faen vi håller på med. I Mexiko får man minsann inte bada nakna, för de har hög moral i det landet. Jag frågar hur mycket de vill ha betalt samtidigt som min norska kompis står och nojgråter.

De hotar med att ta in oss till polisstationen och jag står och skriker att de måste varna folk för los crocodilos. Det hela slutar med att vi får muta oss fria, norskan ligger i en liten pöl av ångest, amerikanskan har blivit tafsad på av poliserna, irländskan vill gå bort och titta på krokodilerna och australiensaren skrattar åt oss allihopa.

Det är nog bland det värsta jag varit med om.

Den där om statusen en lördagskväll

Kommer hem från jobbet (har förresten gått omkring hela mitt liv och sagt jobb, sedan jag började jobba på riktigt för snart ett halvår sedan har jag fått reda på att det bara är jag som säger så, måste vara någon skånsk grej (???)) tidigare idag, efter att ha jobbat beordrad övertid en lördag (jobbar antagligen i den enda branschen som är i topp just nu).

Och faller. Faller över en stövel och faller ner i mörker.

Springer runt och stressgråter och går på ganska starka värktabletter och inflammationshämmande tabletter och ryggen är helt åt helvete och jag känner mig fulast i hela världen, för jag kan inte gå ordentligt, utan måste gå lite lätt framåtböjd och magen liksom hänger ut.

Pojkvän säger att jag är lika nedstämd nu som när jag var gravid. Att ha konstant jätteont är ingen partyhöjare. Så istället för att gå på toppfest hos världens finaste Erik så ska jag nu gå och lägga mig och gråta lite i sängen och tycka synd om mig själv, somna runt tio och imorgon ska jag rycka upp mig igen!

Den där om att om vi gör slut så kan han alltid lägga till "jag hatar" över mitt namn...

Den där om att komma varje gång

Var ute (!) och gick (!) med Stolte mannen idag och vi pratade onani. Han lärde sig onanera av en killkompis när han gick i femman. När man går i femman är man... elva år. Det var ingen som lärde mig onanera när jag var elva år. Det var ingen som lärde mig onanera alls. Jag visste inte ens att man kunde göra det, jag kände bara till sex och då var jag ändå ingen blyg skogsmus direkt. En av mina kompisar förlorade till exempel oskulden i femman och berättade precis hur det gått till för mig.

Jag lärde mig onanera i duschen. Det blev skönt och sen blev det skönare och sen blev det skönast. Inte faen visste jag att det var onani. Där stod vi säkert, alla mina vänner och onanerade oss genom högstadiet och var oroliga för att vi var överkåta och att vi var de enda som gjorde det, medan killarna onanerade framför porr i grupp.

I trean, på gymnasiet, frågade en av mina kompisar hur vi onanerade och alla förnekade att vi gjorde det tills hon själv berättade att hon gjorde det. Först då började vi prata om det. Det är helt djävla sjukt att första gången jag pratade onani med mina vänner var åtta år efter att min pojkvän onanerade med sin kompis.

En av mina kompisar tycker fortfarande att det är pinsamt att ha med sig en vibrator i sängen med sin pojkvän, fast att hon har svårt att komma vid vanlig vaginal penetration. Hon tycker att det är en axelryckning att han får komma varje gång och att hon får göra det någon gång ibland, på helgen, när de har mer tid. Själv tycker jag att sex utan min vibrator är en axelryckning och faktiskt inte värt det. Kommer inte jag ska faen inte han heller göra det. Varför skulle han?

Den där om ryggraden

Nä, men allvarligt, hur länge ska den här ryggskiten hålla på? Kan inte gå, utan måste släpa mig/krypa överallt. Har inte varit ute ur lägenheten sedan i torsdags och det är inte kul. Roligare kan man ha, än när en ryggkota hoppat ur ryggraden vill jag lova!

Den där om när pappa mötte mamma, eller om det var tvärt om

Jag häller lättmjölk i ett storglas lite för snabbt så det hoppar och studsar och ut på bordet och jag ups!ar och han skakar på huvudet och trasar upp det och jag pratar med gröt i mun: egentligen är det konstigt och märkligt att jag finns, en kombination av två icke höraihopare och så berättar jag:

Mamma var den blygaste du skulle kunna tänka dig. Blyg och smart, med tjockglasögon och lite nervöst sinneslag. Hon tyckte att hon var fulast på jorden, men nu, när vi tittar tillbaka på henne, på suddiga kort med nervösa leenden, så har hon kopparhår, lång ner på ryggen, är smal med armar som hänger ner för sidorna. Vacker. Vacker! Läste matte på universitetet med alla killarna, det gick som vatten som rinner. Lillasyster: minst i familjen och född den 31 december: minst i klassen. När hon blev tolv blev hon sjuk och fick ligga två år på sjukhus. Hennes föräldrar var ingen bra kombo: en syster fick astma, en dog och enda brorn blev alkis och han dog han med.

En gång åkte hon med en kille i en bil, hon trodde han skulle kyssa henne, så hon tog ut sitt tuggummi, höll det i sin hand hela vägen hem. Han kysste henne aldrig, bara stannade med bilen utanför hennes hus och sa hejdå. Mamma fick hoppa ut och tuggummit hade fastnat i hennes hand.

Pappa växte upp på landet, hoppade höjdhopp i trädgården med grannar och kusiner och sin bror, hade femkamp; brottning, 6o-meter, längdhopp, kast med tennisboll. När han var fem höll han på att dö för då trillade han ner i en brunn med griskiss, men hans morfar räddade honom och sen dess har han varit rädd för vatten med djup. Äldst i syskonskaran, skulle ta över gården efter sin pappa, gården som min farfars farfar köpt efter att ha vunnit lotto (annan historia i historien). Ljustmörkt hår, lite så där på sned, utståöron, farfarsnäsa. Läste bara folkskola, och två år efter det med, det var mest av alla som läst i byn, men gillade mest sport, som sin pappa, som varit SM-mästare i cykling.

En gång åkte han med en tjej i en bil och han kysste henne på munnen, för det hade han hört att man skulle göra, så då gjorde han det och det var inte mer med det helt enkelt. Pappa har aldrig gillat tuggummi.

De träffades och mamma var nog mer på än pappa, som mest var intresserad av sport, som sin pappa. Hon flyttade till egen lägenhet och han sov över där ibland, men oftast åkte han hem igen och då blev mamma mörkrädd och sur. Min pappa har aldrig kunnat sova i någon annan säng än sin egen. De bestämde sig för att han skulle flytta in och de skulle köpa en ny säng och pappa gick hem till sitt pojkrum, tog tag i alla sina saker, la dem på sängen, sen tog han tag i lakanets fyra hörn och lyfte allt och ut i bilen med att.

Mamma ville inte ha barn och inte gifta sig, hon hade universitetsutbildning och var en oberoende kvinna och så skulle det förbi. Hon jobbade och jobbade och pappa spelade fotboll och när hon kom hem på kvällen så hade han lagat kotlett med brunsås till henne, för det hade han lärt sig laga på en matlagningskurs för herrar.

Så blev de gravida och mamma ville inte ha mig och skulle göra abort, men pappa sa nähä! så de gifte sig i stället i den tråkigaste månaden de kunde hitta: november och i februari, då kom jag.

Den där om att varje gång jag nyser så dör jag lite i ryggen

Vill du ha något innan jag går? ropar han från köket och jag svarar att jag måste ha vattensnabbtannarsdörjag, tack! Han kommer in med det och det immar så glasets utsida, han har spolat länge i kranen för att det ska bli kallt. Han böjer sig ner, pussar mig och ber mig ringa om det är något.

Min rygg har gått sönder igen. Ryggskott, eller vad faen det nu är, gör att jag inte kan gå. Igår skulle jag ta en ny bok från bokhyllan, som står två meter från sängen, det tog mig fem minuter. Trots detta bröt jag ett av mina löften från detta året och städade innan lillebror kom över igår. Släpade vänsterben efter mig när jag la ner smutstrosor i korgen och benen vek sig under mig tre gånger och svetten rann nerför ryggen.

Svor över mig själv för att jag ville vara duktig och ha det fint tills han kom. La mig ner på sängen och sket i det istället. Det enda bra med det här är att jag hinner läsa böcker. Har nu avverkat Potensgivarna, Hey Dolly och ska nu börja på Fördjupade studier i katastroffysik.

Den där om okej, ni kan få älska mig, men jag tänker för faen inte besvara kärleken!

Alltså... vi var mitt uppe i sweet loovin när EMD vann pris för bästa låt igår på Grammisgalan. Visserligen med mitt namn i refrängen (Jennie let me love you), men en riktig turn off var det. Kom två gånger ändå (nya batterier i vibratorn).

Den där om fettet i håret

Det är Friskis och Svettis fel att jag är fet i håret. Det liksom delar sig så där, ni vet, så att man riktigt ser att det inte är tvättat. Igår när jag och Stolte mannen var på middag hos hans föräldrar (jag fick en väska av hans mamma, som gjorts av en av fångarna på anstalten där hon är klientansvarig. En av de farligaste fångarna(!)) satt jag vid bordet och kliade mig i nacken hela tiden och kände hur fetten välde ut från porerna.

Men jag bestämde mig för att inte tvätta håret igår för att jag skulle träna idag. Idag tränade jag inte, för alla djävla pass var uppbokade av folk som plötsligt börjat träna för att det blivit ett nytt år. Jag måste vänta en månad tills de börjat äta chips igen och ligga på soffan istället för att köa till bokningen.

Och nu tänker jag att jag ska träna imorgon, så ikväll kan jag ju inte heller tvätta håret. Det jobbigaste med att träna ofta är att det blir problem med hårtvätten.

Den där om övriga saker man kan göra, om man inte vill gå på lokal

Man kan bestämma sig för låtar man vill ha med på sitt bröllop.

Den där om att gå ut på lokal

Enligt Stolte mannens pappa är den här dagen årets största festdag och han undrade om vi skulle gå ut på lokal. Det ska vi inte, för Stolte mannen spelar poker med några från sitt jobb för att försöka smöra in sig till utlandsjobb och jag sitter hemma i mjukis, skriver in alla böcker jag läst under 2oo8-året på I'm Reading på Facebook, tittar på True blood som bitit (!) fast sig totalt i mig och äter fiskpinnar.

Jag gav både Män som hatar kvinnor och Da Vinci-koden (ja, jag var sist med båda - ljudböckade mig genom båda på våg till och från jobbet) betyg två. Djävla skitböcker, fast rent generellt känns det som om ljudböcker är sämre än vanliga, så de kanske var värda en halv stjärna mer. Nu ska jag bara bli klar med min 700-sidors bok så att jag kan trycka ner några tunnisar. Hey Dolly, till exempel, den fick jag i julklapp.

Poker alltså. Så djävla töntigt. De dricker säkert öl alternativt whiskey med och inga tjejer får vara där.

Den där om herpes deluxe

Jag ska tydligen inte vara ledsen över min herpespojkvän, när vi var på världens sämsta ställe igår (Kvarnen - ta två tjejer på röven för priset av en!) berättade en kompis att hennes kompis hade hånglat med en herpesmunsårskille med skägg. Killen hade rivit upp hennes kind med skägget och sen släppt lös sina herpesbakterier i såret, så nu hade hon herpes på kinden. Hela kinden var tydligen helt varig och blåsfull.

Den där om att inte nyårskyssa herpespojkvän

Två dagar innan nyårsafton tittar jag surt under lugg på honom suckar pustar vi har ingenstans att vara på nyår! han motler mig svarar att det ordnar sig! jag smälter ihop i en hög på golvet: orkar inte meeeeeeed, varför ska han vara så djävla kass på att planera?

En dag innan nyårsafton väcker han mig: puss i pannan, babylilla, nu vet jag vart vi ska! Vi ska till hans kompis på festmiddag med smörgås Skagen - lax och mycket sås - choklatårta. Jag slickar runt mun säger ja, tack! Mer nöjd med maten än hans djävla munsår som gör att jag inte kan få min nyårskyss. Säger till honom att han inte skulle ha slickat den djävla herpestjejen på fittan. Han säger att han ångrar sig nu, år senare.

Nyårsafton och vi börjar dricka skumpa i glas jag fick i studentpresent redan klockan ett på dagen, när jag vaknar bakis, tänker att jag måste komma igång och liksom hamna ovanpå bakisskiten, inte lämna fyllan. Klockan tolv, eller något där omkring, pussar han mig mungipa, slickar bort det sista av chokladtårta, säger gott nytt, lilla baby, min stora kärlek, mitt allt! sen går vi in och dansar grannarna till sömns innan vi snubblar Ringvägen hem klockan sju på morgonen.