Den där om patetiska låten

Det finns en låt som jag alltid börjar stortjuta till. Eller alltid är kanske lite att överdriva, eftersom jag upptäckte den för typ en månad sen. M skickade över den och sa att han lyssnade på den om och om igen.

Och jag vet att det låter lite patetiskt. Men inte lika patetiskt som att jag, när jag var apfull i lördags när jag kom hem vid fyra (inte tre eftersom de hade ställt om klockorna, inte jag, bara de) så satte jag på den jättehögt och sjöng med, tills jag somnade i soffan.

Och när min mamma och min bror var här och hälsade på så satte jag på den för att... för att jag ville och sen berättade jag att M skickat den till mig. Och då satt mamma på golvet och grät och jag stod ute i köket och grät över löken jag skar och bror stängde av för det var så sorgligt.

Min familj är bra. Och det är skönt att mamma är ungefär lika ledsen som jag, för tänk om hon varit lättad eller bara sagt "jaha, vad synd". Men det gör hon inte, för hon är söt och bra. Och bror är också bra, för han vågar fråga och diskutera och säga att jag är dum, tramsig och nästbäst (efter honom då). Och så tycker han synd om mig och M. Och det är bra, för jag förstår inte folk som säger att de inte vill att folk ska tycka synd om dem. Sån är inte jag. Jag är inte så stolt av mig, det är härligare om de tycker synd om mig.

"You touched my heart you touched my soul.
You changed my life and all my goals.
And love is blind and that I knew when,
My heart was blinded by you.
I've kissed your lips and held your head.
Shared your dreams and shared your bed.
I know you well,
I know your smell.
I've been addicted to you.
Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me."

Men nu ska jag lyssna Laleh live på P3.

Den där om pirret

Men Jesus. Det visades precis en sån där underbar kyss på tv:n och det pirrade till i underbyxorna på mig. I really got to get me some. Visste verkligen inte att man kunde bli så här... längtande.

Det är ju för kattsingen helt sjukt.

Den där om fixfärdigt

Nu är det fixfärdigt. Den första december lämnar Leia, Aslan och Khan mig för familjer i Skåne.

Lille Aramis och mamma Nala har kanske också fått hem, men det är inte lika säkert.

Jag kommer gråta den första. Mina bebisar!

Den där om att vara bakis en söndag klockan 09:17

Aj mitt huvud.

Fattar inte hur jag kunde lägga in rätt storlek och byta stil på texten igår.

Sova mer, ja tack.

Den där om att vara full en lördg klockan 02:52

Är det så här det skall vara nu? I så fall vill jag hoppa av.

Den där om att mysa marsvin

Och jag blir så trött (man kan visst börja en mening med och). För jag trodde att allt sånt där var över och historia.

Men så på tv: "Men LÅG du med henne? Du vet om att det betyder mer för tjejer än för killar va? För tjejer är det speciellt, hon gav dig sitt allt. Nu kommer du såra hennes känslor."
Och i boken: "...om hur män är och att man måste förstå och förlåta och det betyder inget, och det är värre när kvinnor är otrogna för då är det känslor inblandade, men med män betyder det ingenting."
Och så han: "Men det är annorlunda för killar. För tjejer räcker det med fantasier. Killar måste ha bilder... porrbilder för att få hjälp."
Och sen hon: "Men jag går ju ner på honom, det är ju mer naturligt än om han skulle gå ner på mig. Jag känner mig inte naturlig då. Men han tycker ju att det är så skönt, så jag kan göra det på honom, fast det är ganska äckligt, med kiss och så."

Det har bara haglat över mig de senaste dagarna. Som för att göra mig extra irriterad.

Det är skillnad på killar och tjejer. Varför? Jo, för att alla är individer. Så därför är det skillnad tjej/tjej och kille/kille med. Vem har bestämt att tjejer ska sitta tysta, och inte ha någon sexlust? Vem har bestämt att sex är känsligare för tjejer än för killar? Varför skulle den manliga sexlusten vara större än den kvinnliga? Vem är jag om jag skriker högt, stönar och ligger med tjugo killar i veckan? Varför pratas det mer om den manliga onanin än om den kvinnliga? Vi kan också få ont i vår speciella muskel på armen, annat än när vi handvispar.

Och porren ska vi inte ens gå in på. Underkuvnad. Missbruk. Prostitution. Omedvetenhet. Pedofili. Knäcka ryggar, hjärtan, sinnen. Och den har även gjort så att Hon tror att det är mer naturligt för henne att suga av honom, än att han mysar marsvin på henne.

Nej. Hade det inte varit som det är så hade jag velat get me some ikväll.

Men nu är det som det är.

Den där om clownen

Jag ska på party ikväll och är skitdålig på det där med smink. Så jag tänkte kolla lite på internet för att kolla vad som är inne att göra nu för tiden. För jag har sminkat mig likadant i säkert två år.
Men det finns fan bara sidor för hur man ska sminka om man ska gifta sig eller om man är transa.

Och det är ju inte jag.

Den där om morgonspring

Det här är lite speciellt till kompis Elin (som är i utrikesstan), för så här ser det ut i Växjö just nu, på min morgonspring:

Stig och jobbig uppförsbacke:












Växjö campus:

Den där om värsta fettiga håret

Det finns en kille i vår klass som ser ganska så häftig ut. Med hästsvans och lång jacka. Jag och kompis Anna satt och pratade om honom för några dagar sedan, och vi kom båda fram till att han hade varit bra kompismaterial. För att han ser tuff och bra ut. Och så pratar han någon mysig dialekt.

Men så sa kompis Anna att han har värsta flottiga håret. Och jag bara "Nehe, han hade säkert bara tvättat det å så höll det på att torka."

Idag satt han framför mig på föreläsningen. Värsta flotthåret. Så nu får han inte bli min kompis längre.

Varför tvättar man inte sitt hår? Det måste klia, för det gör det på mig efter bara fyra dagar. Jag satt och tänkte att det säkert bara var nytvättat, och satt och väntade på att det skulle torka, men det gjorde det aldrig. Det är alltså så smutsigt att det såg nytvättat ut.

Så jag skrev en lapp till kompis Anna "jag tror inte jag vill vara kompis med honom" för tänk om han kommer hem till en på fika i soffan, så när han har gått så halkar man på golvet, för att det har droppat fett.

Örk.

Den där om demokrati

Jag satt och funderade på en grej på föreläsningen idag. "Vi" pratade om att dåvarande Kds fick tv-tid för att miljöpartiet höll på att bli stora och fick en massa uppmärksamhet (back in the days) och att det skulle vara jämställt och demokratiskt och tjofaderittan.

Borde det då inte nu vara ganska självklart att Sverigedemokraterna får massmedial uppmärksamhet (i partidebatter m.m.) nu? Sådana som inte går på tv3, som bara vill ha oseriösa debatter. För även om jag inte gillar dem, och inte heller de flesta som läser det här, så är det ju inte demokratiskt om inte alla partier får vara med och leka. Fi! får vara med, Junilistan, och alla de stora, men inte Sverigedemokraterna, som faktiskt kan räknas som ungefär lika stora som dessa andra båda två (Fi! och Junilistan).


Argumentet att de andra partierna inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna fungerar ju inte heller, för så kan man inte resonera. Plus att Folkpartiet vägrade samarbeta med Ny demokrati när det begav sig.

Knepig fråga. Ungefär lika knepigt som att säga att Hitler var en fantastisk ledare. För det var han. Även om det var/är fel.

Den där om att det blidde tvätt

Det blev tvättning. Och jag blev ungefär lika våt som katterna. Men de har redan förlåtit mig. Jag mutade med skinka.

Eller så är jag inte förlåten, de bara väntar med hämnden. Den kommer säkert komma klockan fem i natt (kompis Karin sa precis att jag kommer vakna av att de släpat in mig i duschen.)

Och ni behöver inte titta så noga på korten, jag vet att det är lite damm och skräp i hörnen. Inte konstigt jag har fått skabb å skit.

Det är hårdrock på P3 nu. Jobbig musik. Och den där jävla Pontus som tagit över efter Annika i Lantz, vad är det för jävla prick? Han kan ingen engelska, skriker och är tråkig. Det här skriver jag mest som utfyllnad, så att det blir snyggt, när jag lagt in två kort.

En annan utfyllnad jag kan ta upp är att den jäkla mestjejen åkte ut Top Model igår. Yes, I know att det är nördigt att titta på Top Model, men det skiter jag faktiskt i. Det kan rent av vara lite mysigt att vara nördig, tror jag.

Så, klar.

Den där om vatten vs. luft

Jag undrar vad som är lättast: att dammsuga bort kvalster från katter, eller att tvätta bort dem.

Jag föreställer mig bara ett myller av klor i båda av fallen.

Den där om Diaz

Jag borde matcha underkläder oftare. Det känns häftigt. Jag känner mig som Cameron Diaz.

Den där om att gåtan är löst

Boven i mitt prickdrama är kvalster.

Fy Fan Vad Äckligt!

Tänk att de kryper runt och käkar på min mage. De har i alla fall mycket att äta, de där krypen.

Jag såg på Oprah för ett par år sedan, och då pratade de om kvalster och jag bara "Hahaha, fy fan, sådana skitiga jävla amerikanare! Dammsuger aldrig, och kolla! 50.000 kvalsterdjur i huvudkudden!"

...åhnej, min bästa Kuddvas! Kvalsterna har ätit upp honom! Min kompis Hanna säger att min kudde inte har dun och fjädrar i sig, utan bara kvalster. Jag tror att hon har rätt.

Kolla bilden på killen. Han bara "åh, vad gosigt att sova! Mys, mys". Åså i hans kudde och på hans mage så krälar de omkring å bara "gnag, gnagggggg".

Fy fan vad äcklig jag känner mig nu. Det kliar överallt.

Och nu kliar katten sig.

Den där om presenten

Ikväll fick jag en present.
En tallrik med chokladpudding och en tallrik marängsviss.
Utan jordgubbar, fast att jag ville ha med. --->

Han saknar mig.

Vad gör jag av det?
För det jag velat höra i månader kommer kanske lite för sent.
Kommer jag kunna förlåta vad som hänt de här månaderna?
Alla ord, alla tårar, alla beskyllningar, alla känslor, all misshandel.

Känslorna svämmar över.
Särskilt när jag är ute och joggar och vinden viner mot min kind.

Den där om att bli omsprungen

När jag var ute och sprang min runda innan idag så blev jag omsprungen. Av en tjej. Det var taskigt. Och jag blev helt... jättebesviken. Tills jag såg att det var en polisstudent.

Poliser får lov att springa snabbt.

Den där om the best of you

Något som är förbannat jobbigt, ja rent ut sagt min sämsta egenskap, är att jag alltid måste vara bäst. Till och med en bekant, på gymnasiet, sa det. Att det var min sämsta egenskap.

När jag red från att jag var sex tills jag var 16 år, var jag bäst. Och jag älskade det. Både att rida och att vara bäst. Men så blev jag 16 och flyttades upp i högsta gruppen, där vi skulle hoppa hinder som var ungefär lika höga som jag var lång (160 cm), och alla andra var så nedrans mycket bättre (eftersom de hade hoppat de här hindren i ett par år) och första gången trillade jag av två gånger och tårarna låg i startgroparna. Så jag slutade.

Jag är inte perfekt. Jag har ett ganska stökigt hem. Jag kan gå till föreläsningarna på morgonen utan att duscha. Jag kan inte klippa hår. Jag kan inte sjunga. Så då gör jag inte det. För jag är dålig på det. Allt som jag inte är bäst på gör jag inte. Det är därför jag gärna dragit mig under när saker kommer på tal som jag vet att jag inte kommer klara av, eller där jag vet att folk kommer vara mycket bättre än mig.

Och det är så jävla jobbigt.

Vad kan man få för medicin mot det här? Hade varit trevligt om de hade haft något litet piller så att jag inte hade behövt känna såhär.

Fast ännu hellre hade jag kunnat tänka mig ett piller som gör att man blir bäst på allt.

Den där om plugghjälp

Jag kom på att den här bloggen är skriven för mig, and me only, så jag skiter i om ni tycker att jag är tråkig.

Just nu läser jag om den politiska historien i Storbritanien. Det gör bebisarna med.

Det är skönt att ha någon att diskutera med.

Den där om en katthistoria. Igen.

Det var en ganska underlig känsla som uppfann sig när jag kom hem efter ICA innan och upptäckte att katterna lärt sig öppna dörren till sopskåpet.

Runt kycklingbenen låg småkatter och gnagde. På stolen bredvid låg mammakatt och jäspade. Hon är fan så duktig på att skådespela att hon borde få vara med på Dramaten. Hon låg där och låtsades att hon inte varit med, när flottet glänste långt ner på halsen. I hörnet låg Leia-katten på rygg, som en utter, med ett kycklingben mellan tassarna.

Fan ta dem. De är så söta att man inte kan skälla.

Den där om prickarna

Det finns inget bättre än att sova middag. Säger jag och låter som värsta tanten.

Jo, det finns bättre.

Det bästa som finns är att sova middag med någon.

Och mina prickar försvinner inte, de blir bara fler och fler. Nu har det kommit en på ögonlocket med. Ge mig feber, för fan, så jag kan få sjukvård.

Sjukvård får man bara om man har feber eller är döende. Har man bara prickar så får man inte ens telefonköa.

Jo, telefonköa får man. I två timmar. Sen, när man kommer fram, så skrattar de åt en och säger att alla pensionärer har företräde, så jag kan ju räkna med en tid framåt jul. 2008.

Jag ska nog ljuga ihop en feber. Och att jag nyligen varit i Kina. Då blir det nog fart i deras arslen. (Heter det på eller i arslena? När jag tänker i så tänker jag mig att det liksom blir fart på bajset. För det är ju det som finns inuti.)

Den där om att det är ljuvligt

Det finns inget som att få höra följande ord av den man älskar mest:

"Jag tror jag aldrig har känt mig fullt komplett med dig, fullt åtråvärd, och jag tror inte jag kommer känna det."

Det är ju så man smälter.

Den där om vad som händer...

...om man sticker fram ett finger till en katt

Den där om småskitarna

Mina katter är otacksamma.

De är sjuka. Vad behöver varje katt som är sjuk? Jo, värme! Så jag tog fram hårfönen, för mina element fungerar inte.

Det gick så här och så här.

Den där om ironi

How ironic det är att tre av de anledningar till att svenskar emigrerade till USA runt sekelskiftet var att man flydde från
1. förmynderi från kyrkan
2. värnplikten och
3. fattigdomen.

Who´s laughing now? När USA är ett av de länder i världen där kristendomen har sitt starkaste fäste, folk skickas iväg till krig till höger och vänster och fattigdomen är så utbredd att man skulle kunna tro att USA är ett u-land.

Nej, tacka vet jag mina snapphanesläktingar som snällt stannade hemma och grejade.

Annars kanske jag hade varit trailertrash nu.

Den där om internationella FN-dagen

Detta jobbar jag emot idag:

Asien: Runt 1 miljon barn är indragna i sexindustrin. 200 000 – 250 000 av dessa arbetar som prostituerade i Thailand och 400 000 i Indien.

Latinamerika: Sexuell exploatering av barn förekommer i hela Latinamerika. I Brasilien tros det finnas runt 100 000 utnyttjade barn och i Peru uppskattar man att det finns ungefär 100 000 prostituerade barn.

Afrika: Urbanisering, fattigdom och ökad turism har lett till en stor ökning av antalet sexuellt utnyttjande av barn. En undersökning i Kenya visar att flera tusen barn är prostituerade och i Västafrika beräknas 35 000 barn bli sexuellt utnyttjade.

Nordamerika: I USA uppskattas 300 000 barn vara inblandade i prostitution. Från Kanada rapporteras en ökande prostitution bland hemlösa barn. I industriländerna är den sexuella handeln ofta mindre synlig än i u-länder. Ny teknologi i form av exempelvis datanätverk gör det lättare för brottslingar att dra in barn i sexindustrin utan att upptäckas.

Europa: Barnsexhandeln har ökat dramatiskt i Öst- och Centraleuropa under det senaste decenniet. Cirka 175 000 minderåriga tros blivit indragna i sexindustrin. Den stora ökningen beror bland annat på övergången från plan- till marknadsekonomi som har medfört försämringar i social trygghet och större klyftor i samhället. Även en ökad rörlighet inom och mellan länder har gjort att människo-handeln fått starkt fäste. Bland annat har man sett en expansion när det gäller trafficking av flickor och kvinnor till exempelvis Polen, Tyskland, Holland och Sverige.

Tänk om man hade fått jobba med detta varje dag...

http://www.utrotafattigdomen.nu/

Källa: Unisef

Den där om blåst

Mina föräldrar gjorde en mycket märklig sak när jag och min bror var små. Eller, okej, de gjorde ganska många knepiga grejer, men de tänker inte jag berätta om här. Den här speciella grejen var att alla i familjen skulle få vara med och välja vad som skulle köpas: en ny dammsugare eller en ny tv. Valet var ju ganska självklart för oss barn. Vem vill ha en ny dammsugare, liksom (jag, min är trasig!)?

Tills dammsugsförsäljaren kom. Den jävla luredrejaren. Han hade en speciell turbosupermega, som kunde blåsa upp en sopsäck när jag och min bror satt på säcken. Och jag såg en klar bild framför mig att detta skulle hända sen varje dag, när vi köpt denna dammsugare.

Jag och min bror röstade på dammsugaren. För vem som behöver en tv, när man kan bli uppblåst av en dammsugare?

Jag blev aldrig uppblåst på en säck. Men den jävla turbosuoermega lät som fan när man dammsugade. Och den lever än.

En bra grej med katter är att man kan skylla på dem när det är stökigt hemma. För jo, de kan släpa fram kläder och böcker och lägga i högar! Och mina dammsugspåsar är slut, så jag måste gräva ur dammet ur dammsugaren. Det är inte kul.

Den där om fågelinfluensan

Jahapp. Tänk vad intressant att vara den första i Sverige som smittas av fågelinfluensan. Då kanske jag får mina 15 minutes of fame jag med.

För igår, mitt under tentan, började det klia på rygg och mage. När jag kollade efter, på toan, så hade jag fått två utslag. Min kropp som aldrig får något konstigt, utan bara gamla hederliga sjukdommar som vattkopper, öroninflamation och en och en annan finne.

Nu har de spridit sig.

För igår, när kompisen sa att det säkert bara var stressutslag eftersom de bara var två, kunde jag känna mig säker. För det var bara två.

Idag är det tio and more coming, och de kliar som tusan. Ringde mamma för att få lite stöd, men hon skrämde mer upp mig med utrop som "svinkopper! Kattpest! Nässelutslag!"

Tänk om jag har svinkopper. Fy fan vad äckligt.

Eller kattpest.

Eller fågelinfluensa.

Varför kommer alla sjukdommar från djur?

Jag är den vanlige killen/något ytliga tjejen

... så himla härligt. Bara för att jag inte vill springa ut i djungeln och döda isbjörnar med kniv.

Den där om tentahelvete

Jag vete faningen hur det gick på tentan i morse. Jag var definitivt lugnare denna gång, och vaknade inte 350 gånger under natten, som på förra, men en essäfråga (= lång fråga, många poäng) gick nog åt skogens helvete. Eller inte. Men jo, det kändes så. För jag kan inget om liberalismen och dess undergrenar, tydligen. Hade de gett mig kommunismen, fascismen, kapitalismen eller konservatismen så hade jag kunnat skriva så pennan blött. Men hey, jag kan skillnaden på brunskjortor och svartskjortor i alla fall.

Och mina kissar som var toppsjuka igårkväll, bara för att distrahera mig från pluggandet, är idag lite bättre (heja, heja!). Jag var så smart att jag slutade med medicinen innan jag skulle, för att de såg bättre ut, vilket visst var ett misstag.

Jag kommer bli en värdelös mamma. Jag kommer bara sitta å lipa och ringa min egen mamma.

Nu är tentan äntligen över och jag ska göra något som jag inte hunnit göra på hela veckan: plugga i min nya bok, till den här kursen. Oh, why? It never ends!

Oh, well. Ikväll äre fest.

Den där om saknaden

Även om vi inte är vi längre så är du fortfarande min bästa kompis och det bästa som hänt mig (även om du säger kanelbulle när det heter kanelsnäcka).

Det här är en present från bror Jojjan (and yes, I know att det ser... osmakligt och rosa ut. Som sådana där posters man hade på 90-talet med solnedgångar och vattenfall och skit):

Den där om Laleh

Okej, nu har jag faktiskt pluggat på bra i några timmar, så nu får jag pausa och laga mat. Och sånt.

Var ju och såg Laleh igår. And yes, she rocked!

Himla mysig tjej och verkar ha hur kul som helst på scen. Spontan och duktig. Och billigt var det. Och Gud, vad käck jag låter.

Och tydligen gillade SMP henne med.

Och som ett brev på posten så spelas hon nu på P3.

Vad är det för ett jäkla uttryck föresten? "Som ett brev på posten"?

I alla fall så fick vi, under konserten, blunda och sjunga med. Och det var läskigt. Att blunda. Så alla smygkollade för att inte tappa kontrollen. Och tjejerna småfnissade. "Men vad göööööör vi? Tihi! Står här och blundar?" Tänk att man kan tappa kontrollen så lätt.

Så snabbt.

Den där om att jag borde plugga

Men plugga är så tråkigt och katterna är ju så söta...

Den där om världsskönaste sovställningen

Den där om bajs

Mina kattungar bajsar ovanligt mycket och stort. Man skulle kunna tro att de skiter små hallon när man ser dem, men nej. Fattar inte att det kan få plats så mycket bajs i en sån liten kropp. För om jag tänker på mig själv så bajsar jag kanske en hundradels storlek av min kroppshydda. Men de, de måste bajsa typ en tiondel.

Och så fort man gjort rent lådan så står de i kö för att göra nytt. Antagligen bara för att retas. De bara "ey, killar, nu är toan ren igen, någon som känner för att kissa?"

Men jag förstår dem, vilken toa hade man helst gått på: den där snuskiga eller den rena?

Den där om att de äter hundar i Korea

På vår skola har de något som heter Culure Medley för utbytesstudenterna. Detta innebär att de olika länderna ska laga mat från sitt land, så om till exempel Sverige skulle gjort svensk mat hade vi gjort Mamma Scans köttbullar, pulvermos och lingonsylt med brunsås.

Jag skulle vara lekledare för koreanerna. I Korea äter de hundar och katter, skojade jag om. Glöm att de ska få komma hem till mig. Då kanske de smugglar med sig en liten kisse Khan under armen och jag bara "Khan, din buse, var är du? Har du gömt dig i bokhyllan?" Men nej, det är koreanerna som gömt honom i soppan. Och så kommer jag sitta och smaska i mig min egen lille kisse.

Men sen sökte jag på altavista.se "+korea +mat +hund" och så fick jag se världens läskigaste bilder på att det var sant. Så då var det inte skoj längre. För "i Korea har katten en dålig ställning. Koreaner ser traditionellt inte katter som husdjur, istället tror koreaner på grund av skrock och fördomar att katter är onda och sprider smitta och löss."

Och jag har alltid sagt att jag tycker att det är helt ok om de vill käka hundar och vi ska inte vara fördomsfulla för vi äter fan ko. Men min lille Khan...

Så nu har jag Nicauragua istället.

Men inte på grund utav den där kattgrejen. Det var koreanerna som dumpade mig.

Men Nicauragua blir nog bra. Där äter de bara salmonellasmittad kyckling och knark.

Den där om populärkultur

Då har jag gjort det igen. Och jag skyller på min mamma. För det är hon som lärt upp mig och min nyfikna sida.

Jag har läst slutet först på boken. Och kollat vad som kommer hända i Lost. För när det är sådär spännande så bara måste man. Faktiskt. Särskilt när Lost och Top Model går samtidigt. Och OC med. Att de inte kunde ha spridit ut det lite. Så nu vinner Top Model.

Och hon, den irriterande tjejen i Top Model, vill jag rösta ut. Fast hon är orginell och säkert smartast av dem. Men man behöver inte vara smart som modell. Så det så.

Jag hittar inte mina svarta strumpbyxor. Och nu regnar det ute.

Den där om Lena

Jag är nästan lite kär i Lena Sundström.

"Men kvinnor kan inte. Kvinnor har haft flera tusen år på sig men de klarar inte detta enkla.
Att bestämma sig för ett namn som betecknar det kvinnliga könet, ett namn som de kan ge till sina döttrar, när döttrarna är små.
Pojkar får en snopp redan vid födseln, flickor får ingenting. Det är ordet som både Gud och hela Sverige glömde. Jag glömde det också. Eller glömde och glömde, jag kunde inte bestämma mig för vad jag skulle säga till min dotter. Kissen lät kattfoder, och muttan för porrigt. Murvan lät hårigt, och pärlan för pretentiöst.
Så jag frågade mina medvetna kvinnliga vänner och tänkte att de nog visste vad man skulle säga.
De medvetna väninnorna visste inte. En del rodnade. "

Den där om att roliga ord är roligare än att plugga!

Fan.

Jag måste vara världssämst på att plugga. Och jag förstår det inte för hela grejen med att kunna saker och vara bäst lockar mig så mycket att jag borde plugga 24/7, men näpp.

Idag skulle vara Den stora pluggdagen. Av dagens vakna sju timmar har jag pluggat två. Eller en och en halv, den andra halvtimmen gick till att slå upp roliga ord. Fan, Jenny, du har omtenta på lördag. Och jag börjar nu förstå varför jag har just omtenta. Det återstår bara en enda pluggdag. En enda pluggdag att stoppa in tretiofyra teoretiker, 321 viktiga termer och fem olika stora ideologier...

Men skit samma. Ikväll ska jag gå och se Laleh!

Den där om min bror

Min bror håller på att göra kollage. För det måste man om man ska åka som au-pair till New York.

Det här är den bild som han tyckte beskrev honom bäst:

Den där om varför vill ingen ha Aslan?

Tre av mina kissebebisar har blivit bokade. Mina fina katter, som jag passar åt KKS.

Men den fjärde, han har inte fått någon ny matte eller huse. Tänk om han aldrig, aldrig blir bokad? Min lille, lille bebis, som kommer när man kallar "Dino, dino, dino" med jätteljus röst och min lille, lille bebis som låter som en dinousar och spinner högst av alla. Och min lille, lille bebis som blev så rädd när han märkte att jag kom på honom med att stå på köksbordet att han sprang och gömde sig bakom mina dvd-skivor och inte kom fram förrän en timme senare.

Varför vill ingen ha Aslan?

Den där om värsta sjukdomen

Jag har alltid haft en "värsta sjukdomen som kan hända". Som liten var jag rädd för att brinna inne, vilket i och för sig inte är en sjukdom, men läskigt ändå. Sen gick det över till cancer på valfritt ställe (gärna hudcancer på högstadiet, då vi fick se bilder).

Men efter att ha läst böckerna Ro utan åror och Tisdagarna med Morrie i rad är min nya läskiga sjukdom ALS, fy helvete säger jag bara!

Kort sagt så skrumpnar kroppen och man blir handikappad, men har hjärnan kvar. Kroppsdel efter kroppsdel slutar fungera tills man kvävs av sitt saliv eller lungorna slutar fungera. Sjukdomen drabbar ofta "A-klassmänniskor", som är extra smarta eller idrottar mycket. Så när man drabbas så ligger man där och är skitsmart men ändå så måste folk torka en i rumpan och mata en.

Skulle bara fattas att jag går hela livet och är rädd för dessa olika sjukdomar så kommer jag dö av ålderdom.

Det skulle vara typiskt.

Den där om blå

De säger att allt man drömmer är i det undermedvetna.

Och i så fall tog det bara lite mer än en månad för mitt undermedvetna att uppfatta att jag inte längre är tillsammans med M.

För i natt kysstes vi, fast vi inte borde. Och när jag kysst honom och sa "oj" så gjorde det ont. Och han gick sin väg.

Är det på riktigt nu? När till och med mitt undervedvetna vet om det jag inte vill erkänna?

Den där om att det är jobbigt igen

Snacka om att ha ostabilt psyke.
Börjar dagen glad av en spinnande katt på magen.
Går bra på planeringsmötet inför seminariet.
Dalar runt lunch.
Och så ner i gropen på kvällen,
när jag kommer hem efter att ha sprungit och katterna har spridit tops över hela lägenheten och jisses, allt blir jobbigt. Som fan.

Den där om att det är så mycket att göra men så lite tid

När det är som nu, att jag har supermycket att göra (plugga till seminarie imorgon, plugga till tenta på lördag, handla på Willys, fixa enkäter till Wisah, skicka diverse mail, fixa med en AIDS/HIV-dag åt Afrikagrupperna, ge mig ut och springa), så stänger mitt system av.

Så nu lyssnar jag istället på The hidden cameras, tvättar katt och ja... gör det här.

Den där om listan

Jag vill inte deppa ihop totalt över mig och M. För det hade varit jobbigt. Därför gjorde jag en lista. En lista över saker som är bra nu:

LISTAN ÖVER SAKER SOM ÄR BÄTTRE NU:

1. Jag kan ha kissekatter nu, för jag har ingen allergisk pojkvän. Hey, jag har ingen pojkvän överhuvudtaget, men katter är nästan bättre!
2. Jag får små, spontana presenter av vänner och en ny höstjacka av mamma.
3. Alla är snälla, vänliga, blir inte sura och lägger huvudet på sne, tittar på mig med ledsen blick och frågar "hur eeeeee det, Jenny?!?" vilket är lite trevligt.
4. Jag har börjat märka att mina kompisar verkligen bryr sig. Det visste jag ju innan med, men nu vet jag att de VERKLIGEN gör det.
5. Jag kan sätta mig in i hur en sjuk person känner det. Minus smärtorna i kroppen och döden hängandes runt hörnet.
6. Jag kan lägga på luren i örat på honom, behöver inte svara i telefon, eller på sms, msn eller icq. Han vet varför.
7. Jag kan vara taskig mot honom och säga "far åt helvete" utan att få dåligt samvete. Det känns tvärtemot nästan lite bra.
8. Jag kan klä mig fult, supa mig full och vara allmänt konstig, för mina vänner går bakom mig och viskar "hon har hjärtesorg" till de som stirrar.
9. Jag klarade inte min första tenta, men kan nu skylla på att "amen, det var ju då när M och jag hade det lite jobbigt!"
10. Jag kan gå i mjukisbyxor till föreläsningen klockan åtta i morgon, för hej, jag bryr mig inte, gör ni?
11. Om M och jag kommer bli sams å så sen igen så kommer jag få ett grymt jagälskardigsåmycket-knull.
12. och blir jag inte tillsammans med honom igen så kommer jag säkert få jättemycket jagärsånyförälskadidig-knull av någon annan läckerbit.

Den där om Jag! Jag! Jag!

Eftersom många har tjatat får jag väl börja. Frågan är vem jag skriver för, om det är för mig själv eller andra. Anledningen till att jag tvekat är att det här känns som ett miniformat av Big Brother. Ett mini 15 minutes of fame. För tänk om ingen läser... är man mindre värd då?

Så nu skriver jag för min egen del. För min, min, min skull. Därav rubriken och namnet på bloggen.

Och ps: jag är så mesig att jag inte vet om blogg stavas med ett eller två g...