Den där om Lillan

Jag vet inte ens var jag ska börja
Hur jag skulle kunna berätta om hur överpissigt det är
Om hur mycket hon betytt för mig
Om hur mycket jag har älskat henne
Om hur mycket jag har fasat för den här dagen
Om hur överdjävligt det känns att jag vet vilken dag hon ska dö
Om hur förbannat ensamt det kommer bli.

Om hur min pappa ser ut när han gråter
Om hur min mamma låter när hon kramar om henne och snyftar på natten
Om hur min bror pratar med henne och smeker henne över ryggen
Om hur hon sprungit fram till mig varje gång jag kommit hem i sexton år
Om hur hennes små kattpussar känns
Om hur hennes klor kan klösa.

Om hur det var när hon och hennes syster kom hem till vår familj och pressade sig in i våra hjärtan
Om hur mycket jag grät när hennes syster dog
Om det där desperata mörka som jag hamnade i, av för mycket motgångar.

Och jag har inga bilder på henne här
Alla fotografier är kvar i Skåne och i Växjö.

Om några veckor finns hon inte längre.

Mitt hjärta
Min hjältinna
Min räddare
Min vän.