15 juli 2006

Den där om vår öststatsbalkong

Det är förbannatdjävlaknullvarmt att sola på vår balkong. Och man ska inte klaga, även om det är förbannat mycket roligare, men fan, man sitter där i typ fyra timmar, som visar sig var en halvtimme och sen blir man inte ens lite röd. Man får bara fräknar. Och ser ut som om man är sextondjävlaår. Jo, för det sa en kille som kom och hälsade på. "Vad du kan mycket om politik för att vara så ung. Du är väl typ sexton?" Far åt helvete. Och gärna för mig. Då ska jag inte ligga med den där Johan när jag är arton. Bra att veta sådant i förväg.

Nu ska jag måla vår betongbalkong gul. Eller så ska jag hoppa in i durren och tvätta håret och måla ögon blåa, så att jag i alla fall ser ut som sextonochetthalvt.

Och pe-es: nu blir jag lite sådär halvnervös över att lägga ut ännu ett kort på mig själv, men liksom: get over yourself, för herregud, hur många läser här och känner igen mig sen? Och om det händer - vad är grejen? Äh. Jag vet inte.

3 kommentarer:

Johan Sundström sa...

Och skulle vi ändå göra det, till ömse förvåning, torde det i vilket fall glädja alla inblandade. Jag känner rätt mycket hellre igen en samtida okänd författarvirtuos än, säg, Foppa. (Och jag är väl rätt nöjd med att inte få in honom under vare sig rätt sport eller nuna, om det skulle testas. :-)

Ska inte du ha fullt upp i sängar och djupa drunkneögon, sötsak? Nå, inte är du helt övergiven än; jag är väl mest i nojtagen, som du, över att ställa in kroppen på västra halvklotet någon gång till hösten. Och mest över att jaga flickeflarn, för utan sådana på himlen trivs man helt enkelt inte lika bra. Det behövs litet fladdrande ögonlock, mjuknande knäveck och svajigt inuti för att hålla lågan vid liv, liksom.

jimmyroq sa...

Du kan ganska mycket för att bara vara 16 kära du, men inte kliva på tåget till Uppsala - uppenbarligen!

Jenny sa...

Johan: Lova att hojta om du ser mig på stan! Och jag har fullt upp. Hela dagarna. Men just nu är det lite paus. Lite återhämtning och bortresande för objektet.

Jimmy: Sorry babe, är ju aldrig ledig. Och när jag är ledig har jag råkat prioritera hångel. Lovar att försöka komma med tåget någondag. Snart.