Den där om att läsa för långsamt

Mitt läsande hänger inte med i takten jag läser. På sistone har jag läst tre underbara böcker, men fortfarande ligger en massa böcker och gråter för att jag försummar dem.

De tre underbara böckerna är

Kapten Corellis mandolin av Louis de Bernières - mycket, mycket bättre än filmen.
"Man lär sig att känna igen varje nyans i varandras stämningar. Man vet exakt vad den andre kommer att säga. man vet precis vem som kommer att skratta och hur länge åt vilken typ av skämt. Man blir intimt bekant med lukten av varje mans fötter och svett. Man kan lägga handen mot någons ansikte i mörkret och veta vem det är. Man känner igen någons utrustning där den hänger över en stol, trots att den är densamma som alla andras. Man kan avgöra vems skäggstubb det är som ligger i tvättfatet. Man vet precis vem som vill byta en morot mot ens potatis, ett paket cigaretter mot ens ombytespar strumpor, ett vykort från Siena mot en penna. Man blir van att se varandra oförställt, och ingenting göms."

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon
"Folk tror på Gud för att världen är mycket komplicerad och de tror att det är osannolikt att något så komplicerat som en flygande ekorre eller ett männskligt öga eller en hjärna skulle kunna uppstå av en slump. Men de borde tänka logiskt och om de tänkte logiskt skulle de inse att de bara kan ställa en sån fråga för att de redan har hänt och existerar. Och det finns miljarder planeter där det inte finns något liv, men på de planeterna finns det inte heller någon som har en hjärna som kan upptäcka det. Och det är som om alla i hela världen skulle hålla på att singla slant och så småningom skulle någon få krona 5698 gånger i rad och de skulle tro att de var väldigt speciella. Men det skulle de inte vara, för det skulle finnas en miljon människor som inte fick krona 5698 gångeri rad."

Berättelsen om Pi av Yann Martel
"Men den här Sonen som går hungrig, som lider av törst, som blir trött, som är ledsen, som är orolig, som häcklas och trakaseras, som måste stå ut med anhängare som inte fattar och motståndare som inte respekterar Honom - vad är det för en sorts gud? Det är en alltför männsklig gud, det är vad det är. Visst förekommer det under, de flesta av dem av medicinsk natur, ett par för att mätta hungriga magar, i bästa fall stillas en storm, man tar en kort promenad på vattnet. Om det kallas under så är de inte mycket till under, mer i nivå med kortkonster. [...] Den här Sonen är en gud som gick till fots, en gående gud - och på ett sådant varmt ställe dessutom - en gud som gick med vanliga männskliga steg med sandalerna precis ovanför stenarna på vägen och sedan när han kostade på sig ett transportmedel då var det en vanlig åsna. Den här Sonen är en gud som dog på tre timmar medan han stönade, flämtade och klagade. Vad är det för en gud? Vad finns det hos den här Sonen som kan inspirera oss?"


De försummade böckerna består bland annat av De i utkanten älskande, Till Isola, Extremt högt & otroligt nära (som jag verkligen är rädd för att läsa - den ser väldigt bra ut), Giraffens tårar, Boken om Blanche och Marie, Ungdomsår, Målarens döttrar, Små citroner gula, Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans, med mera, med mera...