Den där om att vara en kvinnlig hund

Okej. Jag skrev ju att jag är klumpig och tankspridd och förvirrad. Som den gången, i Mexiko när jag engagerade ett helt hyreshus med att försöka få upp dörren till min kompis lägenhet, som jag fått låna, inte fick upp dörrfan, ringde runt till kompisar i Norge, Sverige och norra Mexiko, ringde efter en låssmed som kom och öppnade dörren bara för att jag skulle upptäcka att jag var i fel lägenhet (och hus), varpå mexikanske mannen gick och kallade mig perra i flera timmar (fast vi hade sex på golvet, när jag väl hittade rätt lägenhet (och hus), mest för att jag kände att jag var skyldig honom det efter alla timmar och plus så var vi ganska kåta på varandra. Han slutade i alla fall att kalla mig perra efter det, det finns få saker som kan få killar att göra det man vill, en av dem är att bestiga dem).

Eller som den gången jag låste mig ute från bilen, var tvungen att gå hela vägen hem efter extranycklar och tillbaka till bilen igen, bara för att upptäcka att passagerardörren var olåst.

Eller när jag var på biblioteket och lånade för många böcker, så att jag knappt fick med dem hem, på cykeln, men ändå svängde inom Erikshjälpen och köpte en golvlampa.

Eller den gången när jag stängde in katten i källarförrådet och sen gick och letade efter den i sex timmar.

Eller kanske som när jag var två år och kissade på köksgolvet och sen blev skiträdd för vad mamma skulle säga och därför gömde mig bakom pianot hela dagen, och pappa tillslut ringde polisen, som kom hem och hittade mig där.

Joho. Men nu har jag klantat mig igen. Den här gången har jag boxats, med en kompis, gjort en oavsiktlig fint, trampat lite snett, dragit upp en gammal krigsskada och går nu med kryckor. Skitkul. Verkligen.