För några dagar sedan var jag hemma hos en kompis och spelade Pictionary (och åt ungefär femton muffins) så var det någon som fick rita Fantomen och jag kom på att jag hade en liten latent Fantomen-fetisch. Jag ogillar egentligen hjältar och superhjältar, för att de är socialt missanpassade, mesiga, tråkiga och oftast är den intressanta i historien boven. Skeletor. Lex Luther. Catwoman. Kling och Klang. Men Fantomen är väldigt smart uppbyggd och nu blir jag lite sugen att skriva om önskelistan till min födelsedag. Att skippa den där externa hårddisken och istället vilja ha Fantomenoriginal från 40-talet.
Efter en väldigt snabb efterforskning kom jag fram till att en väldigt massa hjälteserier började göras i skiftet 1930-40 (Tarzan 1941, Stålmannen 1938, Fantomen 1936) och att det antagligen måste finnas en anledning till detta, vilket gör superhjältar till ett ganska intressant fenomen, om det är så att det gjordes serier när västvärlden gick genom depressioner och krig. Det finns säkert någon sociologisk forskning om det här någonstans, det måste det ju finnas.
Och om dessa serier nu gjordes då en värld behövde hjältar så kan man ju fråga sig vad som görs idag. Kollade om filmerna om X-men gjorts före eller efter 9/11, men det var före, vilket inte riktigt funkade med teorin, med filmboomen med superhjältar, i mitt huvud. Så om vi nu inte har några hjältar att se upp till och förlita oss på idag- vad tusan har vi egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
De vi har att förlita oss på numera är anti-hjältarna: South Park, Simpsons und so weiter... Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag: Det har ju för bövelens gått mode i att vara nörd - så var det baske mig inte under kallakriget!
Men det finns väl också en orsak till att att alla de gamla hjältarna blivit remakes de senaste åren. Vi är rädda för "den nya hotfulla världen" och vänder tillbaka till historien.
Din teori om en krig och depression låter klok. Och alla superhjälte-serier hade väl barn som målgrupp? Idag görs det väl knappt serier för barn överhuvudtaget och om det görs några, så är det nog inte så många som läser dem. Vet inte riktigt vad barnen matas med idag.
Hur som helst, bra tips. Souvenirer var jäkligt bra. Schyst med lyckligt slut, inte ofta man ser det.
Anna: Hmmm... Du har kanske rätt. Varför har det blivit så då? Behöver vi inte hjältar längre?
Kajen: Tänkte också på det, men jag vet inte om det hänger ihop. Bush blev invald, med sin politik som i stor utsträckning går ut på att skrämmas, men det har tidigare politiker också gjort. Och alla remakes började göras runt 2000 och framåt. Vad tusan hände i samband med början av 2000-talet? Att det blev ett nytt århundrande?
Storey: Jag vet faktiskt inte om de verkligen vände sig till barn, kanske mer tonåringar? Vad bra att du såg dokumentären, jag blev hellycklig av den!
Jag såg också dokumentären. Gillade den!
"Vad tusan hände i samband med början av 2000-talet?"
11 september 2001.
Har du läst Chabon-Kavalier och Clays fantastiska äventyr? Om inte, den utspelar sig under seritidningarnas guldålder i NY och huvudpersonerna är själva involverade i den världen. En av de mer minnesvärda böcker jag har läst.
Kajen: I know, men hela den där hypen med hjältar som omgjordes till film började innan 11/9. Den första Spiderman gjordes i och för sig 2002, men X-men släpptes 2000 och då kan man ju fråga sig om Spiderman gjordes på grund av 11/9 eller för att det gick bra för X-menfilmerna. Eller en helt annan orsak.
Erik: Så mycket att läsa,så lite tid...
Har tom sett ett helt program på TV som tog upp just detta - att hjältarna skapades som en reaktion på just depressionen. De flesta är ju av amerikanskt ursprung.
Fast Fantomen kom att bli något av en skandinavisk hjälte. Under 70-talet så var han en extremt god socialist, som såg till att alla fick det rättvist, man vann över de stora gruvbolagens slavförhållanden i Bengalis djungler och Singh-piraterna fick med Mr Walker att göra så fort de började ge sig på kreti och pleti. Mycket av detta från svenska manus faktiskt, och ofta lika överpedagogiskt som den tidens barnprogram!
Imorgon är det jag som går till bibblis och letar socialistisk forskning!
Skicka en kommentar