Klockan är runt tio på kvällen och jag är fortfarande satansbakis. Sitter och bölar i tv-soffan (som faktiskt oftare är en läs-soffa) när lärar-Marie går vidare i Melodifestivalen. Så himla, himla fint. Jag kan inte bestämma mig för om det är så himla svenskt, så himla osvenskt, inget av det eller båda två.
Och samtidigt ramlar jag bort och omkull i tankarna och hans hand är på min rygg och hans hand är på min rumpa och ni vet den där filmen, med Jack Nicholson och Helen Hunt, där han säger att hon får henne att bli en bättre man? Det är samma här, fast lite tvärtom. Han får fram dåliga djävla sidor hos mig och det är ju egentligen skitkasst och allt det där, men vem orkar bry sig, det är ju inte så att jag ska bli kär eller något.
Nu ska jag läsa Haddon och somna lite lätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
händer på rumpan är bland det bästa.
men hallåååå. mannen då, mannen då!
nej jag ska inte.(!) jag lever genom dina ord.
nojs
tack vara akademiska uppdrag hade jag möjlighet att spatsera runt på M-festivalen med en sådan där clearance-bricka och se allmänt viktig och upptagen ut, dock inte mer upptagen än att jag kunde se genrepet. Och det är lite av den svenska sympatisegern, en person som sjunger lite som Anna Tråkheim (håller med dig här) men är så fruktansvärt scen-ovan så att folks hjärtan bara skriker "hon är folkets sångare" och tokröstar! Fint vad ordet.
Soulkatt: Jag vet. Jag vet. Jag vet. Jag vet fan inte.
Erik: Egentligen låtsas jag som om jag inte gillar Melodifestivalen. Och det gör jag väl inte heller till 100% precis. Men ibland så smälter även jag. Det är sådana historier som får mig att tro på mänskligheten (mer än superhjältsfilmer). Det är som rasisten som klev på tunnelbanevagnen och sa till en invandrare att resa sig, för att rasisten hade mer rätt att sitta. Då reste sig gubben bredvid, så att rasisten kunde sitta där. Sen reste sig personen bredvid gubben. Sen hela vagnen. Det är så håret reser sig på kroppen. Och fast än att inte lärar-Marie kommer vidare eller längre, eller har en chans alls i Europafinalen, så är det så himla, hilma fiiiint! Och röstar inte svenska folket the Ark till Europa så tänker jag fan emigrera!
Det är så jävla SVENSKT. Snacka om sympatiröster. För hon kan faktiskt inte sjunga :)
jag har aldrig tittat på en hel M-festival, men jag kan tänka mig att det var en annan sak på plats, en lättsam början på en kväll.
Har hört den tidigare, önskar att jag sett det själv.
Du hade den liggande?
Säg vad du tycker om den.
Fluru: Du kommer få halva svenska folket efter dig om du säger/skriver sådär! ;)
.m.: Ja, jag tyckte jag kände igen den, så jag letade lite i mina gömmor. Den låg i den där kistan jag inte kolla i på två år.
Hon kunde ju faktiskt inte sjunga. Lite halvfalskt & nasalt.
Anonym: Jag tänkte faktiskt också på det. Att det var lite falskt. Men det göööör inget, för hon blev ändå "folkets..."
Skicka en kommentar