Igår lät min karl mig komma in i köket och laga mat för första gången på säkert hela sommaren. Annars är det han som är lillhitler OCH lillstalin i köket. Nu nöjde han sig med att stå bredvid och titta på och kommentera det jag gjorde när jag gjorde köttfärssås.
Jag hällde en flaska öl i kökfärssåsen. Det gillade han. Nytänkande, liksom. Sen klickade jag i en matsked senap. Det gillade han inte. Då blev jag sur och han fick åka till Gulag (köksbordet) och hacka lök.
Jag blev så exalterad i mitt matlagande att jag föreslog att onsdagen skulle vara min matlagningsdag. Redan när orden lämnade munnen kände jag att jag hade gått för långt. Jag tog hela armen när han erbjöd mig lillfingret. Jag kommer att vara förvisad till Sibirien (soffan) i några månader till nu.
2 kommentarer:
Hehe fint skrivet. Var det gott med öl i alltså? Känner igen mig delvis i detta. I min ungdoms dagar var jag sammanboende med en snubbe som också var kökshitler. Han köpte en Jamie Oliver-kokbok och sen var det kört, ungefär. Det där med att stå bredvid och övervaka och kommentera känner jag igen så det kliar i kroppen. Minns särskilt en gång då vi hade två varsina kompisar på besök. Jag höll på med maten medan dom tre satt och snackade. JAg gjorde klyftpotatis. När den väl var inne i ugnen så kommer de in i köket alla tre och min kille ba: "har du haft på rosmarin?" jag ba: "ja" han: "men har du det verkligen?" varpå han ö p p n a r ugnen och k o n t r o l l e r a r detta. minns att jag blev fantastiskt upprörd, särskilt som våra kompisar beskådade det hela. grrrr!
Fast det är ganska fab också. Att slippa laga mat. Plus att han aldrig skulle kritisera mig framför mina vänner, han jobbar icke på det viset.
Skicka en kommentar