Den där om russin

Jag sitter på jobbe och lyssnar på Band of Horses mer än vad jag arbetar med vad andra tycker att jag borde. Och jag tänker. Tänker mer än jag lyssnar på Band of Horses, tänker mer än vad jag arbetar och borde.

Tänker tillbaka två år. Är tillbaka två år, i en gammal nerlagd fabrik. Sittandes på golvet, med trötthuvud lutad mot putsvägg. På scenen spelar Band of Horses. Bredvid mig, hand i min eller om det är min hand i hans: Stolte mannen. Runt om i lokalen: vänner. I min andra hand: en ölflaska av plast, utan kapsyl eller snurrkork. I min mage: ett russinbarn.

Jag smuttar mest på ölen. Tänker att även om vi ska ha ihjäl det där inne kan h*n väl få dö frisk, men flaggan i topp. Som om ölen vore frätande. Jag suckar och lägger huvudet mot Stolte mannens axel, tänker om två år, eller så. Om två år, eller så, då kanske vi är mer redo för russin.