Man gifter sig. Och när man gifter sig så tänker man att allt blir fluffigt och fint och det man bråkade om innan det skulle automatiskt försvinna, fluff, bort! Och han säger att jo, nu kanske han faktiskt borde trappa ner på det där rökandet.
Och jag vet inte riktigt varför jag irriterar mig så mycket och jag vet inte varför det gör så mycket, men det gör det. Det kryper in under huden och stör mig. Det kittlar och drar till sig uppmärksamhet och jag vill hålla käften och jag vill hålla hans hand, men det går inte.
Så istället står vi efter tre glas rövin och orden hamras ut ur min mun. Jag hör hur jag låter. Jag hatar hur jag låter, men inte lika mycket som jag hatar att han börjat röka. Jag vill knyta näven i fickan, men jag är inte en sån som knyter näven i fickan. Oftast har jag inga fickor att knyta näven i.
Så vi står på Bondegatan efter tre glas vin och det stormar inne i min mage. Vi är nygifta och jag är så djävla kär, men han röker och om man röker är man inte perfekt. Är det där det ligger? Han är inte den där perfekt, som jag vill att han ska vara.
Det kanske är dags att skaffa sig fickor.
6 kommentarer:
Åh jag förstår precis. Man undrar ju lite varför man reagerar så starkt på sådant ibland. Är det så - att man vill att han ska vara perfekt?
Det är väl inte så konstigt om man inte vill att den man gift sig med ska gå och dö för sin patetiska rökning?!
Caroline: sant, men jag borde komma till insikt att han inte kommer att sluta för att jag blir sur. Han är inte sån. Det blir bara värre. Däremot vet han om att jag inte gillar det och att jag inte vill att han ska dö.
Ingen är perfekt, visst, men att röka, det är för mig mer än att "Inte vara perfekt", det är många steg närmare döden. Inte bara för honom, utan för folk omkring sig, dvs dig. Passiv rökning är en av de största dödsorsakerna i hela Europa! (Har skrivit uppsats om olika anti-rök-lagar och tagit fram amssa statistik och trovärdiga källor). Jag förstår dig precis. Jag skulle aldrig okeja att M rökte. Aldrig.
Jo, men både jag och han vet om det där. Och jag okejar inte. Men jag vill inte tjata heller, eftersom det inte funkar, det blir bara bråk.
Älskade du.
Han är inte perfekt. Du är inte perfekt. Och det kommer inte vara fluff-fluff alltid. Men så länge ni har en bra grund att stå på, vilket ni har, så kommer det bli bra! Småbråken och storbråken kommer inte försvinna. Men de kommer att vara ett sätt att rensa luften, säga vad man menar, kompromissa, komma närmare varandra. Vet inte om du förstår vad jag menar, men jag hoppas det.
Sen att sluta röka måste vara hans beslut. Han kommer inte sluta för någon annan än han själv. Tyvärr. Sen kan du kanske påminna honom om att det är han som måste göra ett val..
Skicka en kommentar