Vad som är bra när man är sjuk: man kan ta en Alvedon, eller liknande, bli pigg i två timmar och sy klänning på balkongen. Här får ni en liten dummie i hur jag syr klänning. Obs att jag ej är proffs. Det kommer ni få se.
Jag valde en klänning som jag redan har, men som jag tycker är lite för kort. Lutar jag mig fram så visar jag trosorna (vilket inte alltid behöver vara något dåligt, jag fick mycket hångel som sextonåring på detta trick. Nu är jag dock trettioett, gift och kan bara ha sådana här klänningar hemma.) och sen gillar jag inte kragen på det. Jag började med att sprätta bort kragen.
En annan anledning till att jag valde att sy efter den här klänningen var att jag tänkte att den är gjord av ett tattigt klädföretag. Smart, då kan den inte vara så svår att göra om. När jag började sprätta bort kragen, för att se om klänningsmodellen passade utan krage insåg jag att det tattiga klädesföretaget nog inte var så tattigt after all. Visste ni att man kunde sy med resårtråd? Det visste inte jag.
Jag sprättar och svettas där på balkongen och jag tänker ungefär trehundra gånger att det här projektet kommer att gå åt helvete. Jag borde tagit ett enklare mönster. Typ ett där man lägger ett tygstycke över huvudet, klipper hål för huvudet, sen blir det en tunika.
Som ett annat tips kan nämnas att man inte ska vara så ivrig att man sprättar/river hål på tyget. I alla fall. När man sprättat halvvägs kan det hända att man blir förvirrad över vilken del som är vilken. Det är okej, det kan hända den bästa. Det kan även hända mig.
Smart är då att skriva en lapp och nåla fast så att man vet vad som är vad.
Det är så långt jag kommit idag. Och då har jag jobbat i kanske tre timmar. Vi låtsas att jag jobbar långsamt och noggrant och inte bara långsamt. Okej?
Jag valde en klänning som jag redan har, men som jag tycker är lite för kort. Lutar jag mig fram så visar jag trosorna (vilket inte alltid behöver vara något dåligt, jag fick mycket hångel som sextonåring på detta trick. Nu är jag dock trettioett, gift och kan bara ha sådana här klänningar hemma.) och sen gillar jag inte kragen på det. Jag började med att sprätta bort kragen.
En annan anledning till att jag valde att sy efter den här klänningen var att jag tänkte att den är gjord av ett tattigt klädföretag. Smart, då kan den inte vara så svår att göra om. När jag började sprätta bort kragen, för att se om klänningsmodellen passade utan krage insåg jag att det tattiga klädesföretaget nog inte var så tattigt after all. Visste ni att man kunde sy med resårtråd? Det visste inte jag.
Jag sprättar och svettas där på balkongen och jag tänker ungefär trehundra gånger att det här projektet kommer att gå åt helvete. Jag borde tagit ett enklare mönster. Typ ett där man lägger ett tygstycke över huvudet, klipper hål för huvudet, sen blir det en tunika.
Som ett annat tips kan nämnas att man inte ska vara så ivrig att man sprättar/river hål på tyget. I alla fall. När man sprättat halvvägs kan det hända att man blir förvirrad över vilken del som är vilken. Det är okej, det kan hända den bästa. Det kan även hända mig.
Smart är då att skriva en lapp och nåla fast så att man vet vad som är vad.
Det är så långt jag kommit idag. Och då har jag jobbat i kanske tre timmar. Vi låtsas att jag jobbar långsamt och noggrant och inte bara långsamt. Okej?
2 kommentarer:
Jag älskar det här projektet!
Kunde vara jag (men då skulle det aldrig bli klart för jag och min symaskin är oense om vad undertråd har för uppgift. Maskinen tycker "tjorv" jag tycker "slät, fin söm".)
Minns mitt gymnasium när jag satt med min farmors symaskin och svor högt, högt.
Skicka en kommentar