10 maj 2011

Den där om Bollnäs - Stockholm

Jag minns den där tågresan som genom ett rosa skimmer. Ett rosa kärleksskimmer. Han tjugotre jag ett år yngre. Vi hade snott åt oss en hel kupé. En egen kupé Bollnäs - Stockholm. Vi var på väg hem, han hem till Stockholm jag hem till Skåne. Jag har haft så många hem.

Jag hade träffat hans mamma för första gången. Där uppe levde vi ett annat liv ett annorlunda liv ett liv utan avstånd och distans. Vi andades annorlunda vi såg på varandra annorlunda. Hans händer kändes annorlunda de var mer smeksamma där. Hans händer var aldrig så krävande, så glupska, så givande så generösa så snåla så vill ha-iga som där.

Jag hade druckit för mycket vin som vanligt. Vi hade näckbadat och skojat om att vi inte var ensamma, att vi badade näck med Näcken. Dimman red sjön vildsint och det blåste i mitt hår som jag lagt över brösten, för jag trodde att jag var mer åtråvärd då.

Natten hade varit sovande och natten hade varit levande på samma gång. Bakom varje tall sov en räv bakom varje buske viskade vätter.

Han kupade ett av mina bröst i en hand som krävde ville ha. Han lyfte mig uppåt så mycket längre än vad jag är. Jag slingrade mina ben runt hans midja. Bakom varje buske sov en räv, men alla andra tittade på.

2 kommentarer:

Duktiga Tjejen sa...

Vad fint! Älskar när du skriver sådär, känns förövrigt lite annorlunda i språket för att vara du, men minst lila bra. Hoppas att du skriver en bok snart...

Jenny sa...

Tack snälla! Det där du skriver med annorlunda: hittade texten i ett av mina block. Hade skrivit den 2004, skrev om den lite nu, kanske är för att jag skrev den för sju år sedan?