19 maj 2011

Den där om det finaste som finns

Den här bloggen har varit min, eller om jag varit bloggens, i en väldig massa år nu. Och fortfarande kan en kommentar göra att jag haha!-ler i dagar. Älskade, älskade ni, vad fina ni är. Tack, Josefin:

den här kommentaren handlar inte om inlägget utan om bloggen, då jag idag kom på hur jäkla länge jag läst den och hur mycket som fastnat i mitt huvud. det händer ofta, ofta att jag får fraser på hjärnan (som att få låtar på hjärnan fast utan melodin) och sedan kommer på att de kommer från din blogg, dina fingrar, din hjärna. lite sjukt kanske. det händer också ganska ofta att jag går bak i arkivet och läser om vissa månader (väljer lite på måfå), jag tror jag har läst hela arkivet kanske sju gånger (helt utan att överdriva, tror snarare att det är en underdrift). kort sagt: du skriver så överjävligt jäkla skitbra! och när jag tänker på att du läser och kommenterar min blogg ibland känns det cirka såhär: :O:O:O:O!!!!!!! (kunde inte uttrycka det i ord).

det var allt!
kram

2 kommentarer:

Underlandet sa...

Naw!

Anonym sa...

Jenny,

Du skriver verkligen bra. Jag är en man med grått hår som tittar in nu och då och läser dina skivor ur livet med förnöjelse. Det är intressant att se hur tillvaron slingrar sig för en ung kvinna i nutiden.

Din är den enda tjejbloggen (om du ursäktar termen) som överlevt i min bokmärkeslista i typ tre år.

Hoppas att du har det bra i fortsättningen.

/Max

(Det roar mig att jämföra min terminologi med dina tjejvänners. I levande livet är jag inte en sådan hopplös knäppkänga som det verkar.)