Jag står i hallen och har lånat en skjorta av Stolte mannen. Han står och tar på sig skorna tittar upp på mig och ...den där klänningen ska du nog inte ha på jobbet. Dagen innan har vi pratat om att jag redan börjat få mage. Att jag inte längre kan hålla in den trots att det inte ens gått tre månader. Jag börjar såklart gråta där i hallen och säger att det inte är bebismage, det är bara fett. Han tar in hela mig i sin famn och jag snorar mot hans axel att han aldrig aldrig mer får säga något sådant. Aldrig antyda att jag gått upp i vikt, något om min mage. Inte ens när jag är gravid nio månader.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar